Nakna jag. Hur skall det gå?

Jag och resten av min familj (både min fabulöst självvalda samt den jag hade lyckan att födas in i) har en viss (o?)vana att ofta vandra omkring om än inte helt nakna så åtminstonne väldigt väldigt lättklädda. Tillhör inte rariteterna att jag avnjuter en middag hemma (eller hos mor med mina syskon) endast iklädd trosor. På sommarhalvåret skulle jag dessutom vilja hävda att man får vara glad om man någongång under solens strålar lyckas fånga mig med något som liknar 'kläder' på.
För er som inte förstår grejen kan jag bara tillägga att det är jäkla skönt! (Och nej, ni som börjar vandra kring tankarna huruvida vi är nudister eller inte så är fallet absolut inte så.) Bara en rejäl dos av bekvämlighet.

Hur som.. Efter 28 (barbröstade och magnifika) år har jag först nu stött på ett litet problem med detta.
I´ll spell it our for you;      H.u.s   i   b.o.s.t.a.d.s.o.m.r.å.d.e    ? ! ? !    J.a.g   ? ? ? ?

Hur fan ska det gå? Jag kommer ju att bli anmäld? Insynen i de lägenheter jag bott i sedan hemifrån-mamma-flytten för snart 10 år sedan har alltid varit 'dålig' påsnudd till 'ingen'. (Naken-jackpot!) Alltså no worries där.

Tidigare (läs; fortfarande) har jag (när det är dags för husköp) främst velat bo något avskillt, just för att man på sommaren skall kunna kasta av sig kläderna och sola näck på baksidan utan minsta risk för åskådare. Eller bara en så simpel sak som att stiga upp och käka frulle bar och ofjädrad? (Fabulöst!) Dock har prioriteringslistan (efter Mini-Me) behövts omorganiseras något. Lika dålig kombo som min eftersträvade nakenhet är med tätbebyggt villaområde - lika bra kombo är det för kidden med närhet till kompisar och lekplatser.

Sicken jädra rävsax! Undra om någon i grannskapet skulle protestera om jag slog upp ett 3 meter högt plank runt just vårt hus? Kanske vore den enda rätta lösningen?

Den som lever får se.

Beroende av fanskapet

Som Johan Falk alltid säger; "Va fan?!" Så brutaldålig jag varit nu igen på att komma in hit och skriva några efterlängtade rader. (My biggest apologies!)

Är det någon som känner att de vill hänga med mig på Padd-Detox i mars? I ärlighetens (jäkla) namn känner jag att jag använder det underbara fanskapet lite väl mycket. Innan min (svårt välbehövda) sockerdetox kunde jag (helt uppriktigt) inte tänka mig att gå en enda hel dag utan minsta tillstymmelse till snask. (Absurt, men sant.) Och här är jag nu igen. Tanken på att behöva 'genomlida' 24 o-så-plågande timmar utan något som helst ljuvligt p.p.p (pill.på.paddan)? Fullkomligt omöjligt!

(Ps. För er som ännu inte hajjat? Padda = iPad)

Denna vackra (satans) uppfinning som ligger så behagligt perfekt mot ditt lår eller bröst (vid horisontell ställning). Minst en gång i timman (ok halvtimman) åker den vita skönheten fram under de dagar jag och kidden spenderar härhemma. Lite Hemnet, Google (finns ju så mycket intressant att söka efter), Fejjan, diverse klädsidor, Tradera, bättre och sämre bloggar, Hemnet, Hemnet, Hemnet, Fejjan, Hotmail, Tradera, mer kläder, inredning, Google, Instagram och så självklart lite mer Hemnet.

Jag är sjuk (eller kanske bara stundtals väldigt uttråkad). Något drastiskt måste hur som göras. Vart fan är våren? Energin är ju inte direkt på topp efter fem månader av grått, trist, kallt och snö. Sätter mitt naiva hopp till 1 mars. Då jäklar ska jag ta tag i mig själv. Sicken kolossal kraftansträngning som kommer krävas. Behöver kort och gott idag och imorgon (padd.pillande.dagar) för att förbereda mig rent mentalt.

Wish me luck!
Over and out. /M.

Sugen på något gott? Ät detta!

Jag tror att jag dagen till ära glatt spinner vidare på gårdagens populära bloggtema "heta tips". Jag vill först göra klart för eder alla att jag aldrig ätit en grönsak eller ett salladsblad (vilka vi alla vet är avsedda för marsvin och kaniner) i hela mitt 28-åriga liv (helt sant!). Jag kan därför förstå att en viss skeptism råder över era nunor när Fru Öijerson nu skall ge sig ut på darriga spiror och ge 'kosttips'. Det skall dock tilläggas som ett försynt litet 'p.s' att jag är en kaloriräknare av rang (mitt förträffliga sifferminne kan närmast beskrivas som ett autistiskt särdrag). Inte alltid positivt, bara menat att jag (mitt med naturen onyttiga helvete) fått lära mig att kompensera mina salladssvårigheter med god förståelse för innehållet av den kära mat jag faktiskt äter. Är ni med?

Hur som.. ni som känner mig eller följt mig här har ju försått att jag efter graviditeten fick en viss "får-jag-inte-bort-dessa-19-plötsligt-påtvingade-plufsiga-gravidkilo-kreverar-jag" vilket resulterade i mitt nufunna intresse för gym och bodypump. Så med detta sagt tänker jag därför (för alla er som äro intresserade) bjuda på 3 nyttiga och jäkligt goda frukost/lunchtips bestående av våfflor, omelett och smoooooothie!

Ingredienser våfflor (ca. 7-9 st)

4 ägg

1 dl mandelmjöl (väldigt lågt kolhydratinnehåll)

1 dl grahamsmjöl eller annat mjöl av grövre sort

1 dl fiberhavregryn

2 msk linfrö

1,5 dl matlagningsgrädde

1,5 dl mjölk (valfri fetthalt)

1 tsk salt

1-2 tsk bakpulver

1 tsk vaniljpulver

Världens godaste "pizza-omelett":

4-5 skivor hackad skinka eller kalkon 

5-6 champinjoner

1 fint hackad tomat

2 ägg & en skvätt matlagningsgrädde (+salt, peppar och chili)

Lite fetaost

Fryst (färsk) basilika

Smoothie a´a Madde:

1 avokado (är gott jag lovar)

1 äpple

1 urgröpt passionsfrukt

2 klementiner

1-2 dl kallt vatten

Några bitar färsk ananas

1 ägg (smakar inget men ger ett bra proteintillskott)

1-2 nävar frysta hallon

1/2 lime

Njuuut! Väldigt gott och väldigt nyttigt! 

Ett hett dejtingtips!

Welcome back!

Tänkte att det var dags att jag släpade mitt (dessvärre alldeles för platta) arsle in hit igen. Min sista rapport avgavs ju trots allt för nästan en vecka sedan. Shame on me! Lyckades dra på mig en i allra högsta grad osaknad tokförkylning på söndagen, så min obligatoriska (klappar mig själv på bröstet) "ställa-väckarklockan-en-timma-innan-kidden-vaknar-och-skriva-blogg" fick ge nödvändig vika till 60 minuters extra sömn. Sorry!

I helgen drog jag hursom med mig maken på hans första Bodypump-pass. Trots diverse semiattraktiva "jag-lämnar-jordelivet-om-jag-inte-får-vila-snart"-miner och "fy-i-helvete-vad-jobbigt-detta-är"-stön så måste jag säga att vår date var överförväntan angenäm, praktiskt taget snudd till mysig. Skulle nästan vilja gå så långt att klassificera det hela som ett jäkligt "hett dejtingtips". Kanske inget man (frivilligt) skulle vilja utsätta sig för på första dejten, men för alla er partnerhavande män/kvinnor där ute som kilat stadigt ett tag - stick iväg och prova! Det var faktiskt jäkligt kul!

Min (något vekare) hälft kämpade på (överraskande) bra måste jag säga. Kanske främst för att det (enligt honom) vore århundradets mest penisförminskande händelse om han i stort inte skulle orka samma vikter som hans dam gjorde (trots att denne a.k.a jag bodypumpat 75 ggr sen i augusti). Så, nä jag var mäkta imponerad över hans besultsamhet och kapacitet. Detta tog ju dock självklart ut sin rätt lite senare i form av (större) svårigheter att gå, stå och funktionera. Men det tror jag mannen obekymrat kan leva med sålänge hans mentala köttflöjt är i samma storlek och skick som innan vårt svettiga äventyr. Jag ger han 10 poäng!

På återseende!
M.

Påtvingade ligg!?

Se på fasen! Årets mest "ligg-hajpade" dag är kommen. Tillsammans med födelsedagar, midsommar/jul och nyårsaftonar är denna dag den mest ligg-påtvingade-dagen året har att erbjuda (iallafall hemma hos oss.) Jag menar hur mastodontkass känner man sig inte om man inte får till det på självaste A.l.l.a   h.j.ä.r.t.a.n.s   d.a.g? En ogängad Valentinsdag vore ju nästan som att spotta bonka-bäver-Guden i ansiktet. Här har det skapats en dag för kärleken och så nuppas det inte?

Nä, jag inser ju att vi måste göra vår plikt som tillsammanslevande medmänniskor idag. Trots att ett visst ligg-sug inbefann sig under gårdagen ignorerades faktiskt detta, allt till favör av dagens älskog. (Jag menar man vill ju inte riskera att förstöra dagens kärleksligg med tankar som; "- Orkar vi verkligen idag? Vi gjorde det ju igår.") Nä, det är bara att ta tjuren vid hornen. (Bokstavligt talat!)

Och påtal om nödtvungna ligg. Det största påtvingade nuppet i mitt/vårt liv; Bröllopsnatten! 14 månader av planering, förväntningar, förhoppningar, orosmoment, spänning och nervositet som plötsligt kunde släppas. Sedan en hel dag med dig som huvudperson, lägg därtill en bröllopsklänning som satt så hårt att du inte kunde andas eller äta (något alls) och tillföljd av detta kräktes när klockan slog 01:30. 'Osugen' var det årets största underdrift för att beskriva vår sinnesstämning när vi kl. 03:00 intog hotellrummet där vi skulle spendera natten. Men vad gör man inte laget? Efteråt konstaterade vi (jävligt slagna hjältar) dock att det kan ha varit vår existens absolut mest (o)fenomenala upplevelse. Vi tröstade oss däremot med att vi aldrig nånsin behöver dras med 'skammen' av att man inte låg på sin bröllopsnatt. Det ni!

Vill du se ut som denna dåren?

Bakgrunden till dagens (en smula färgglada) inlägg;

Jag är eller åtminstone var (innan kidden kom och jag fick lägga band på mig själv. Läs; stal min tid och gjorde min pengakassa en helvetes massa skralare) en riktig modegorilla. Har alltid älskat kläder! Har sålänge jag kan minnas spenderat majoriteten av mina surt förvärvade slantar på att utöka min redan överfulla garderob. Har aldrig varit välsignal med förmågan att kunna besöka en butik utan att komma ut med åtminstone en semifylld påse. Detsamma gäller smink och skönhetsprodukter. Eftersom jag dessutom haft problem med hyn (Jackpot!) sedan jag var 11 (jävla stort hurra!) har det alltid varit dyra 500-kronor-per-liten-minimal-flaska/burk/dosa jag inhandlat. Jag tror ni hajjar vad jag vill få fram. I klartext; Jag älskar allt som har med skiten att göra!

Men ibland måste jag ifrågasätta hur det står till rent förståndsmässigt hos de stora modehusen och tidningarna när dem exempelvis presenterar "nya och heta" makeuptrender? Tänk om man skulle ge sig ut sminkad som dåren överst bland bilderna?! Folk skulle ju på riktigt tro att man totalt tappat det! Det bästa av allt är att ELLE.se (där bilden är tagen ifrån) lyckligtvis även tillhandahåller dig en mini-guide gällande hur man lättast kan utföra denna spektakulära och läckra (?) sminkning. Aren´t we lucky? Jag menar vem skulle inte vilja se ut som fruntimren nedan? Absolut att det kan vara effektfullt på en catwalk. Men att kalla det höstens "trender"? Tillåt mig småle!

Elle.se

harpersbazaar.com

harpersbazaar.com

glamour.com

glamour.com

Är jag en kärring?

Ha'gga!

Kiddens senaste (excellent artikulerade) glosa.
Är det bara otur eller syftar ungen undermedvetet på mig?

Jag får genomföra en vidare granskning och återkomma i ärendet.

Helgens bråk

Hurra! Ett år äldre och med en stor jäkla dos mer vishet (yeah right!) rapporterar f.d. Fröken Larsson ifrån Öijersonresidenset idag. I lördags råkade jag och min bättre (?) hälft i luven på varandra. Låt mig briefa;
      Förra året gjorde min make något spektakulärt (ja, kanske rent utav historiskt) som många utav er därute aldrig någonsin trodde skulle ske! Han tog... baaaa.... raaaaa... raaaaammmmm... baaaaa.. baaaaa..... baaaammmmm! (För dig som inte hängde med var det där en magnifik trumvirvel i bokstavsform. Läs det igen så skall du få se!) Hur som... (Trumvirvel) Körkort!

Ni förstår under alla våra år tillsammans (i skrivande stund har det lyckats bli 8 1/2) har det nämligen alltid varit moi (a.k.a jag) som fått "äran" att köra vad vi än tagit oss för att göra. (Vill här peta in som ett litet läckert p.s att detta även inkluderar båda våra USA-roadtrips med ca 400-600 brummande mil/resa.) En parentes bara.

Efter några månader av härlig övningskörning tillsammans (däribland till BB som jag tidigare nämnt) tog således mannen min äntligen sitt (från min sida jävligt efterlängtade) körkort. Oh, what a BIG day it was! Efter denna aprildag 2012 har alltså jag ibland erhållit den djupa tillfredställelse att faktiskt bara få sitta (och dega) i passagerarsätet under våra utflykter med kärran. "Dega" = kika dagens etthundraelfte besök på Fejjan, pilla bild på Instagram eller skicka ett kärleksfullt sms till någon behövande. (M.a.o - allt detta min make fått glädjen att göra varje biltur under våra å.t.t.a.    l.å.å.å.å.n.g.a    å.å.å.å.r    tillsammans. Något 'fanskapet' (Ps. I loove him anyway) fullkomligt måste glömt bort när han i förarsätet irriterar ihjäl sig på den arma (mobilknappande) kvinnan (jag) i baksätet. Ni vet "hon man får skicka sms till i baksätet om man vill säga något". Eller hon som "måååste va määä" så att vi hittar och navigerar oss korrekt till önskad slutdestination. Här någonstans svär jag som mest för mig själv i mitt arma (jävligt välförtjänade) medåkarsäte.

Tror som sagt att 'älsklingen' exempelvis glömt vår 10 timmars non-stop bilresa á 95 mil där han i godan ro somnade en stund eller två medan jag å andra sidan under de sista två timmarna med fullt nedvevade rutor spelade Magnus Uggla på högsta volym samtidigt som jag slog mig själv hysteriskt i nyllet (allt för att inte somna och köra av vägen). Nä! Jag vill hävda att jag åtminstone har S.E.X behagliga år tillgodo av "göra-va-fan-jag-behagar" i baksätet. Sen kan karln min komma tillbaka och då kan vi ha en ny överläggning.

Until then....

Varför vågar man bara inte?

Jädrar vad jag behöver...

...en ny (hiskligt mycket mer presentabel) frilla! Varje morgon kammar jag det (oförskämt) platt för att se hur 'långt' det faktiskt hunnit bli (under det senaste dygnet villsäga). Varje dag behöver jag dock besviket erkänna för mig själv att det tamigfan inte hänt en sak. Jag ser fortfarande ut som ett mähä (i mina mått mätt).

...ett hembiträde! För Jesus vad trött jag är på den fastväxta disktrasan jag numera ständigt har i min högerhand. Kanske en anorektisk aupair från Polen skulle vara att rekommendera? Billig arbetskraft som kostar ytterst lite i uppehälle. (Skämt å sido!)

...V.Å.R! (Alla kommentarer och förklaringar är överflödiga! Ge mig bara för-i-helvete!)

...mod att ta tag och genomföra alla mina 'lysande' idéer som sporadiskt poppar upp i mitt 'brillianta' huvud. Igår fick jag (mitt överoptimistiska fån) för mig att jag och maken skulle köpa ett tvålägenhetshus och renovera för att sedan hyra ut. Fortfarande tror jag att det skulle kunna bli en lysande affär. Varför vågar man bara inte?
      Samtidigt har jag också börjat smida planer på att köpa (väl utvalda/taskiga) lägenhetsettor (storleken större) och bygga om dessa till nyrenoverade tvåor för att sedan sälja sistnämnda (självklart för en peng väldigt mycket högre än inköpspriset). Genialt!

...nej, jag behöver inte. Jag tamigf*n måste stilla mitt (sedan förjäkla länge otillfredställda) shoppingbehov. Jag lämnar livet om jag blir tvungen att uthärda en enstaka "vad-för-fult-ska-jag-behöva-ta-på-mig-idag"-episod i min måttlöst bedrövliga och ouppdaterade "detta-var-nytt-och-halv-kul-2011"-garderob. Jag känner mig förtillfället som en grå musjä*el! Fuck me sideways va deppigt!

Ligg-inspiration!? Någon??

Nä, nu jädrar behöver jag komma över en rejäl dos ligg-inspiration känner jag! Ibland är man ju (med handen på det där jäkla hjärtat) en smula oduglig när det kommer till att faktiskt prioritera varandra. Om sanningen ska fram har det blivit lite väl många avsnitt av vår nya TV-addiction "Person of Interest" den senaste tiden när jag och mannen haft egotid istället för diverse exotiska nakendanser i sovrummet. Känner ni igen er?
Man vet att man borde. Man vet hur oförskämt angenämt det är i stundens hetta men ändå (av någon oförklarlig anledning) har man (läs; jag) en viss (o)vana emellanåt att vara så djävulusiskt ligg-lat. Till och med våra tämjligen mest välinplanerade ligg har fått ge vika för våra många slappa stunder framför dumburken.

Så i äkta "få-upp-gängfrekvensen-till-en-mer-tilltalande-nivå-vi-är-ju-trots-allt-inte-75-år"-anda tänker jag härmed göra ett hjältemodigt djupdyk i tantsnuskdjungeln. Jag har (av en väldigt kär vän) fått låna "Fifty Shades of Gray," så nu jäklar skall undertecknad se vad detta är för en omskriven triologi-upphaussning. Rad för rad, sida upp och sida ner skall det tamigfan läsas.

'Buckle up', säger jag bara. Sen blir det åka av!

I am ashamed!

Fan!

Det har gått upp för mig under den senaste tiden att jag blivit "en sån där" morsa. Det smärtar mig att erkänna men jag vet att det är sant. Typen av (oönskad) morsa jag syftar på denna gång? Jo, "en sån där" morsa som låter sin unge leka med (sånär som) vad som helst. Helt plötsligt klassificeras allt som omfattar "bara-han-inte-kan-sätta-den-i-halsen-och-dö" och "men-han-är-ju-så-snäll-när-han-leker-med-den" som utomordentligt lysande leksaker (läs; uppskattade barnvakter). I know! Jag har alltid hatat dessa (spån)morsor..and now a year later? Well, here I fuckin' am!

Ett målande exempel?
Häromdagen skulle jag slänga PET-flaskor.. vad ser jag ligga gömd på botten av den klibbiga öl/läsk/ciderbeklädda behållaren? Jo, vår (1500 kronors) Braun eltandborste. (Ps. Sällan skådat en mer uppskattad "leksak".) Igår fann jag dessutom min bh bland Rågruten i skafferiet, makens (använda) kalsonger under kudden i kiddens säng och förra veckan hittades elvispen i sällskap med stekspaden inne på dass. I am ashamed!

Finns dock (fortfarande) vissa undantag såklart (mobiler, kameror, iPads, fjärrkontroller och datorer) som ännu inte betecknas som lämpliga/tillåtna toys (halleluja, va skickliga vi är!). Dessa dyrbara ting kategoriseras (trots brutala påtryckningar från lillgangster) än i dag som "stay-the-hell-away"/"bort-med-dina-slabbiga-labbar"-pinaler. Ask me again in a year!

Förkrympta kön!?

I saw a live gorilla yesterday! Jag var på Nordic Wellness (f.d Sportlife) Ullevi och skulle prova BodyAttack (helt ok!) för första gången. Oh Jeeez!

Jag ska för säkerhetens skull inleda detta (efterlängtade) inlägg med att fastslå att jag har väldigt svårt för dessa män (beyond människoform) stora som as, skrikande, frustande, pustande, spottande, flåsande, flämtande, stonkande och stönande. Dessutom solbrända (!) eller va fan, who am I kidding? Behövs ett adjektiv långt bortom 'solbränd' för att beskriva dessa gossar. 'Förkolnade' skildrar eländet på ett mer rättvist sätt. Sen toppas det hela av dess (löjeväckande) outfit. Den mest populära? "Super-duper-långt-ner-till-midjan-jag skojar-inte"-u.r.r.i.n.g.a.t. Jag frågar mig varför dom inte bara skippar det där skrattretande lilla tygstycket och kör näck? Kan det vara för att deras förkrymta kön skulle se så befängt små ut jämfört med deras enorma kroppshyddor? (Svar; ja!)

Hur som.. jag tycker det är så fantastiskt roligt att bevittna detta makalösa skådespel. Sen (som grädde på moset) har vi ju de översminkade (please tell me why??) bruttorna som tassar runt dessa muskelberg i hopp om att dem kanske kan slänga ett litet getöga (mellan flåsen och vrålen) åt deras håll. Aaahh, när detta sker ler jag större än nånsin inombords samtidigt som jag tittar på min stackars vigselring och tackar GUUUD (eller annan högre makt) för att jag har min (halvt lönnfeta m.a.o helt perfekta) man därhemma och inte behöver delta i det pinsamma försöka-ragga-snubbe-på-gymmet-spektakel.

Jag undrar verkligen varför man sminkar upp sig när man ska träna? Ok, om man inte vill se ut som mig när jag kliver in på gymmet (ett osminkat blekt helvete oftast med håret i någon misslyckad do) men att aktivt sminka upp sig á la "smärre-glittrig party-makeup" och låta detta pryda deras redan (svårt) foundationbeklädda nunor? Tanken är väl att svettas som en gris? Girls, för fan! Bättre kan ni!
Monstermännen bryr sig inte om er iaf. (Sorry, men det är tyvärr så!) Gissningsvis skulle jag tippa på att 99/100 gorillor (syftat på storlek inte hudfärg) endast är där för dagens dos av bekräftelse och att dom uppriktigt skiter i ifrån vilket håll i klubben för inbördes beundran denna efterlängtade försäkran kommer.

Amen!

Skippa krigsmålningen damer och träna istället!
Over & out!