Va i helvete? Nu är det någon (stackars) sate som googlat på "transvestiter i blöjor" och sedan slussats vidare till min blogg. I´m lost for words!
Hur som.. I motsats till vad många utav er trott är jag vid liv (knappt!). Denna flytt och allt kring den har i ärlighetens namn fullkomligt dränerat mig på all ork och energi jag tidigare (nätt och jämnt) hade.
Vart skall jag börja? How about att jag i detta inlägg tar vid där det förra slutade? Hugo kräktes - vi torkade. Inte mer med det (trodde vi)!... Det naiva antagandet varade i cirka fyra härliga timmar efter föregående inlägg författades. Efter dessa? Well, låt oss säga att jag drabbades av den värsta magsjukan i mannaminne.
Helt ärligt fick helvetet mig att förflyttas hela vägen tillbaka till förlossningssalen. (Så jä*la dåligt mådde jag!) Någonstans i periferin från den blöta febriga hög i soffan där jag låg och stönade såg jag min stackars hjälte till make springa mellan tömmandet av mina välfyllda-spybunkar (ledsen för detaljrikedomen i min story) till att ligga på alla fyra och torka efter kidden (som inte hade samma rutinerade "kräkas-i-en-hink"-rutin som morsan (dvs jag).
I detta nu var jag ganska säker på den katastrof som skulle efterkomma min och lillgangsters spy-och-räserbajs-epidemi.. (Igen, förlåt!) Huset skulle övertas på torsdagen och här låg 2/3 av vår lilla klan i giftig magsjuka på måndagskvällen. Hipp hipp fucking-jäkla-hurra! Inte helt konstigt ritades bilden av en vecka där den ena var sjukare än den andra upp. Vi hade planerat allt på fitthåret. Bank och ta över hus på torsdag. Renovera hus (måla väggar, tak och lägga golv) -torsdag. Fortsätta renoveringen- fredag & lördag. Städa lägenhet och flytta alla saker- söndag. Fyra dagar, bam bam bam. Måndag - lämna över vår lägenhet till köparna. Med andra ord? Inte en enda j*vla sekund över till förlamande sjukdom.
Tack och lov klarade sig maken min. Efter den kolossalt höga halt av magsjukebakterier som uppenbarligen huserade och florerade i vår 65m2 stora lägenhet drog vi slutsatsen att den lyckosten måste tillhöra en utav de få lyckliga själarna som är immuna mot magsjukebakterien. (Tursam äro han!)
Dock var kiddens smittospridning inte slut där... Morsan -check! A couple of more people to go.
Fortsättning följer.
tisdag 14 maj 2013
måndag 29 april 2013
Hör min bön för i helvete!
Älskar att se vad folk googlat på innan dem hamnat på min blogg. Veckans (so far) bästa?
Någon (gissningsvis) karl har knåpat ner "ska män ha morgonstå*nd" och sedan hamnat på min lilla blogg. Jag gillar't! Hoppas att han/hen/hon fann det denne letade efter. (I ärlighetensnamn är jag tveksam).
Energin är ofärskämt låg dessa dagar. Pillar och trixar med det sista inför husövertagandet som sker på torsdag. Känns helt sjukt att vi (redan?) intagit veckan vars efterlängtade händelser innebär att jag kommer lämna Götet. Väldigt vemodigt men samtidigt otroligt roligt med husflytt.
Är högst (o)glamorösa dagar som härskat här i den flyttkartongsprydda lyan dom senaste dygnen. Igår hade vi sedan tidigare i veckan planerat in en rejäl mysa-leka-käka-god-mat-och-gänga-riktigt-ordentligt-när-kidden-lagt-sig"-dag. Istället fann vi oss (mestadels) liggande på alla fyra med en torka-spy-trasa fastklistrad mellan tummen och resterande fingrar. Till följd av kiddens (högst ovälkomna) "vomeringsrace" som härjade under morgonen/dagen och senare under natten ersattes den "lyxiga välbehövda romantiska middagen" mot hastigt ihopslängda Mamma Scans köttbullar och makaroner. Någon större mängd mys och lek blev det inte heller. Istället körde vi cirkus 12 tvättmaskiner med (kräkprydda) sängkläder, snuttefiltar och annat smått och gott. Det enda vi faktiskt lyckades genomföra var ligget. Med tanke på dagens (smått osexiga) aktiviteter var jag mäkta imponerad av vår entusiastiska insats i halmen. Damn.we.are.good.
Idag undviker jag i största möjliga mån att titta ut. Vet att man inte får kommentera vädret (sedan varenda människa redan gör detta på Fejjan) men fy satan va trött jag är på helvetet. Nu ber jag en bön till vädergudarna om radikal förbättring. Har sagt det innan men tycks behöva säga det igen; HÖR.MIN.BÖN.FÖR.I.HELVETE.
Over & out!
/M.
Någon (gissningsvis) karl har knåpat ner "ska män ha morgonstå*nd" och sedan hamnat på min lilla blogg. Jag gillar't! Hoppas att han/hen/hon fann det denne letade efter. (I ärlighetensnamn är jag tveksam).
Energin är ofärskämt låg dessa dagar. Pillar och trixar med det sista inför husövertagandet som sker på torsdag. Känns helt sjukt att vi (redan?) intagit veckan vars efterlängtade händelser innebär att jag kommer lämna Götet. Väldigt vemodigt men samtidigt otroligt roligt med husflytt.
Är högst (o)glamorösa dagar som härskat här i den flyttkartongsprydda lyan dom senaste dygnen. Igår hade vi sedan tidigare i veckan planerat in en rejäl mysa-leka-käka-god-mat-och-gänga-riktigt-ordentligt-när-kidden-lagt-sig"-dag. Istället fann vi oss (mestadels) liggande på alla fyra med en torka-spy-trasa fastklistrad mellan tummen och resterande fingrar. Till följd av kiddens (högst ovälkomna) "vomeringsrace" som härjade under morgonen/dagen och senare under natten ersattes den "lyxiga välbehövda romantiska middagen" mot hastigt ihopslängda Mamma Scans köttbullar och makaroner. Någon större mängd mys och lek blev det inte heller. Istället körde vi cirkus 12 tvättmaskiner med (kräkprydda) sängkläder, snuttefiltar och annat smått och gott. Det enda vi faktiskt lyckades genomföra var ligget. Med tanke på dagens (smått osexiga) aktiviteter var jag mäkta imponerad av vår entusiastiska insats i halmen. Damn.we.are.good.
Idag undviker jag i största möjliga mån att titta ut. Vet att man inte får kommentera vädret (sedan varenda människa redan gör detta på Fejjan) men fy satan va trött jag är på helvetet. Nu ber jag en bön till vädergudarna om radikal förbättring. Har sagt det innan men tycks behöva säga det igen; HÖR.MIN.BÖN.FÖR.I.HELVETE.
Over & out!
/M.
onsdag 24 april 2013
Tack för den!
Låt mig bjussa på ett briljant exempel på något man absolut inte vill ska ske cirkus 1 vecka innan man skall till att slutföra det största köpet (hittills) i ens liv?
Att ens snurriga helvete till bankmankvinna går in i väggen och blir sjukskriven (på obestämd framtid). Sing halleluja! (Skall tilläggas som en vacker parentes att fruntimret p.g.a hennes totalt förvirrade sinnestillstånd inte gjort klart allt som behövs inför vår slutfinansiering.)
Skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde dem flyttnerviga Öijersons mer än bara 'aningen' bajsnödiga över den rådande situationen. Tryggare (NOT!) känns knappast vetskapen att fyra utav dom åtta dagarna fram till och med tillträdet av huset dessutom utgörs av helgdagar. Sing.halleluja!
Att vi dessutom nu dragits med oron att vårt golv som vi beställt från 'Bjoorn.se' skulle fastna på en strejkande DHL-terminal någonstans i södra Sverige gjorde inte saken mer munter. Ära.vare.Gud.i.höjden.att.den.virvelvinden.avblåstes.någelunda.snabbt.och.lätt.
Dessa dagar har vi helt enkelt fått smaka på Murphy, hans jävlighet och allmänt dålig timing. Dock har jag vår älskade och helt fantastiska bröllopsresa till USA i väldigt färskt minne där vi två dagar innan avfärd fortfarande inte visste om vi skulle komma iväg eller inte p.g.a vulkanutbrottet. Vi har helt enkelt dragits med värre saker än såhär (hoppas jag!) ...och USA-resan blev trots kaotisk förvirring veckorna och timmarna innan det bästa bästa bästa vi någonsin gjort.
Keep.your.fingers.crossed.
Att ens snurriga helvete till bank
Skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde dem flyttnerviga Öijersons mer än bara 'aningen' bajsnödiga över den rådande situationen. Tryggare (NOT!) känns knappast vetskapen att fyra utav dom åtta dagarna fram till och med tillträdet av huset dessutom utgörs av helgdagar. Sing.halleluja!
Att vi dessutom nu dragits med oron att vårt golv som vi beställt från 'Bjoorn.se' skulle fastna på en strejkande DHL-terminal någonstans i södra Sverige gjorde inte saken mer munter. Ära.vare.Gud.i.höjden.att.den.virvelvinden.avblåstes.någelunda.snabbt.och.lätt.
Dessa dagar har vi helt enkelt fått smaka på Murphy, hans jävlighet och allmänt dålig timing. Dock har jag vår älskade och helt fantastiska bröllopsresa till USA i väldigt färskt minne där vi två dagar innan avfärd fortfarande inte visste om vi skulle komma iväg eller inte p.g.a vulkanutbrottet. Vi har helt enkelt dragits med värre saker än såhär (hoppas jag!) ...och USA-resan blev trots kaotisk förvirring veckorna och timmarna innan det bästa bästa bästa vi någonsin gjort.
Keep.your.fingers.crossed.
fredag 19 april 2013
Tantpoäng och strippklubb
Det här med tantpoäng är ju något som (ofrivilligt) fullkomligt haglat över mig dom senaste åren (iallafall om man frågar mina kära vänner och kollegor).
Enda gången jag egentligen lyckats göra mig av med några pinnar var när jag fyllde 26 och firade detta (ovälkomna) åldrande genom att besöka strippklubben Wandas till klockan slog 06.00 på morgonen. Tänk er mig och min kära (manliga) kollega (som var den som stod för strippkalaset) intryckta i ett 2x2 m2 stort bås. I denna spilta fick sedan den (fasligt generade) Fru Öijerson två (enorma) silikontuttar upptryckta (läs; intryckta) i ansiktet på sig under 9 av 10 minuter. Resterande minut var nakendansösen generös (?) nog att även bjussa på lite nyrakad mutta i närheten av mitt (då förvridna) anlete. Självklart skall vi inte förglömma när jag själv (i ren och skär fasa) fick ställa mig upp och trycka upp min egen häck i min kollegas ansikte (sedan denne tidigare lurat strippan att vi var ett par). Kan va det mest obekväma jag erfarit.
Hur som.. Trots att giftemål, kid, inga-brutalfyllor-på-flera-år, husköp, djupare rynkor, åderbråck och hängtuttar numera huserar på min imponerande tantpoängslista är det alltså först i detta ögonblick jag kan erkänna att; "Jo.. men jag är nog tamigfan stans största kärring!". Why? (Jag skäms!) Förutom den skräp-tv (bara användandet av ordet 'skräp-tv' gjorde att jag kasserade ytterligare tjugo points. K.a.t.s.c.h.i.n.g!) som man per automatik fastnar framför ett dussintal gånger/dag som mammaledig har mina favoritkanaler plötsligt gått ifrån att vara TV3 och Kanal5 till fucking-jäkla-stofil-SVT1 / SVT2 (?!) Va f*n hände där?
Häromdagen (på gymmet) kom jag på mig själv se på 'Plus' (självvalt på SvtPlay) när jag hysteriskt traskade på gå-bandet och i förrgår fick jag nästan ståfräs när jag såg att Uppdrag Granskning kom klockan åtta. Inte nog med det! Mitt morgonnöje att småsnegla på 'Våra bästa år' har (omedvetet) skiftats till att sitta råklistrad framför 'Nyhersmorgon' och 'Efter tio med Malou'. För att inte tala om mitt (tidigare nämnda) nitiska intresse för 'Vem vet mest?'.
Jädrar. Jag.är.körd.
Enda gången jag egentligen lyckats göra mig av med några pinnar var när jag fyllde 26 och firade detta (ovälkomna) åldrande genom att besöka strippklubben Wandas till klockan slog 06.00 på morgonen. Tänk er mig och min kära (manliga) kollega (som var den som stod för strippkalaset) intryckta i ett 2x2 m2 stort bås. I denna spilta fick sedan den (fasligt generade) Fru Öijerson två (enorma) silikontuttar upptryckta (läs; intryckta) i ansiktet på sig under 9 av 10 minuter. Resterande minut var nakendansösen generös (?) nog att även bjussa på lite nyrakad mutta i närheten av mitt (då förvridna) anlete. Självklart skall vi inte förglömma när jag själv (i ren och skär fasa) fick ställa mig upp och trycka upp min egen häck i min kollegas ansikte (sedan denne tidigare lurat strippan att vi var ett par). Kan va det mest obekväma jag erfarit.
Hur som.. Trots att giftemål, kid, inga-brutalfyllor-på-flera-år, husköp, djupare rynkor, åderbråck och hängtuttar numera huserar på min imponerande tantpoängslista är det alltså först i detta ögonblick jag kan erkänna att; "Jo.. men jag är nog tamigfan stans största kärring!". Why? (Jag skäms!) Förutom den skräp-tv (bara användandet av ordet 'skräp-tv' gjorde att jag kasserade ytterligare tjugo points. K.a.t.s.c.h.i.n.g!) som man per automatik fastnar framför ett dussintal gånger/dag som mammaledig har mina favoritkanaler plötsligt gått ifrån att vara TV3 och Kanal5 till fucking-jäkla-stofil-SVT1 / SVT2 (?!) Va f*n hände där?
Häromdagen (på gymmet) kom jag på mig själv se på 'Plus' (självvalt på SvtPlay) när jag hysteriskt traskade på gå-bandet och i förrgår fick jag nästan ståfräs när jag såg att Uppdrag Granskning kom klockan åtta. Inte nog med det! Mitt morgonnöje att småsnegla på 'Våra bästa år' har (omedvetet) skiftats till att sitta råklistrad framför 'Nyhersmorgon' och 'Efter tio med Malou'. För att inte tala om mitt (tidigare nämnda) nitiska intresse för 'Vem vet mest?'.
Jädrar. Jag.är.körd.
tisdag 16 april 2013
Jag raggar på gamla gubbar!
Kollade precis på besöksstatistiken för min lilla oblyga blogg. Jag gillar att någon googlat på "få ett ligg. på födelsedagen" och sedan hamnat till min sida. H.u.r.r.a! Hoppas att (den uppenbart ogängade) stackaren fick sig ett ordentligt skjut på sin bemärkelsedag.
Över till något annat. Jag har blivit knäpp(are...än tidigare).
Jag ska briefa.
Minst en gång om dagen (vid mina dagliga promenader runt Delsjön/Skatås blir det åtminstone sju-åtta gånger) kommer jag på mig själv med att flukta på gamla gubbar. Håll.i.hatten.ni.ska.få.veta.varför.
De drabbade karlarna måste tro att det arma flickebarnet (dvs jag) har någon svårare (obotlig) form av faderskomplex. Så fort jag möter en man (i de gråhåriga trakterna) spanar (läs; RÅglor) jag lite extra;
"Hömm? Jo, men han var ju ganska "söt"!?"
"Fan, han hade vigselring (annars var han en pudding)"
"Jädrar, fanskapet hade rullator! Njää, det går bort"
"Mmm, aaaah, jooo, kanske?!"
"Jo, men han såg ju pigg och "fräsch" ut!"
Mina "spankrafter" har den senaste tiden alltså helt gått åt till gamlingar. I'm.ashamed. Dock finns det en strimma ljus i min generade tunnel. Åldringarna jag (omedvetet) så gärna betraktar är ju självklart inte till mig utan till min fantastiska mamma (som jag vet sitter och tänker "Va fan är det hon sitter och skriver, den stollen?!" när hon läser detta.) Men så är det. Inte sällan har jag behövt hejda mina väldiga impulser att gå fram och fråga om "mitt offer" är singel för att sedan erbjuda denne en blinddate med min kära mor (som jag vet skulle lyncha mig om jag gjorde detta.) Men men.. allt har sin tid.. kanske jag en (jäkla vacker) dag i framtiden får skickat iväg morsan på en hejdundrans dejt med en utav mina egenuppraggade karlar?
Den.som.lever.får.se.
Över till något annat. Jag har blivit knäpp(are...än tidigare).
Jag ska briefa.
Minst en gång om dagen (vid mina dagliga promenader runt Delsjön/Skatås blir det åtminstone sju-åtta gånger) kommer jag på mig själv med att flukta på gamla gubbar. Håll.i.hatten.ni.ska.få.veta.varför.
De drabbade karlarna måste tro att det arma flickebarnet (dvs jag) har någon svårare (obotlig) form av faderskomplex. Så fort jag möter en man (i de gråhåriga trakterna) spanar (läs; RÅglor) jag lite extra;
"Hömm? Jo, men han var ju ganska "söt"!?"
"Fan, han hade vigselring (annars var han en pudding)"
"Jädrar, fanskapet hade rullator! Njää, det går bort"
"Mmm, aaaah, jooo, kanske?!"
"Jo, men han såg ju pigg och "fräsch" ut!"
Mina "spankrafter" har den senaste tiden alltså helt gått åt till gamlingar. I'm.ashamed. Dock finns det en strimma ljus i min generade tunnel. Åldringarna jag (omedvetet) så gärna betraktar är ju självklart inte till mig utan till min fantastiska mamma (som jag vet sitter och tänker "Va fan är det hon sitter och skriver, den stollen?!" när hon läser detta.) Men så är det. Inte sällan har jag behövt hejda mina väldiga impulser att gå fram och fråga om "mitt offer" är singel för att sedan erbjuda denne en blinddate med min kära mor (som jag vet skulle lyncha mig om jag gjorde detta.) Men men.. allt har sin tid.. kanske jag en (jäkla vacker) dag i framtiden får skickat iväg morsan på en hejdundrans dejt med en utav mina egenuppraggade karlar?
Den.som.lever.får.se.
onsdag 10 april 2013
Highlights under v. 15
- Solen och avsaknaden av snön!
- Sedan jag och maken för 10 dagar sedan införde den numera rådande lagen om 'Varannan-dag-ligg" i Öijersondjungeln har det gängats hela 5 gånger. Full.pott.till.oss.med.andra.ord.
- Mitt (nya) enastående genidrag på gymmet. SVTs program "Vem vet mest?". Då hjärnan långsamt förmultnar och ruttnar (känns det som) till följd av den intellektuella understimulans som mestadels råder under en föräldraledighet har detta tv-program blivit min och mina sovande hjärncellers stora räddning. (Jag är fan riktigt duktig till och med!) Hur som.. Genidrag var det. Efter mitt bodupumppass brukar jag spendera en flåsande halvtimme-fyrtiominuter på gå-bandet och hur kan man bättre fördriva dessa svettiga minuter än med SVT-Play appen och "Vem vet mest?" visandes på mobilen? S.w.i.i.i.s.c.h! 30 minuter försvinner i ett nafs. Förena.nytta.med.ett.annars.halvtrökigt.men.ack.så.nödvändigt.nöje. Prova!
- Hittat två nya P3-dokumentärfavoriter. 'Flodvågskatastrofen' och 'Spårvagnsolyckan i Göteborg'. För er som (liksom jag tidigare) inte fått tummen ur att fördjupa er i P3-dokumentärs fantastiska arkiv. Gör det! På med lurarna och ta en lååång promenad!
- Om tjugotvå dagar får jag och mina boys ytterligare 100 m2 att breda ut våra semistora stjärtar på. (Sing halleluja!)
- Med hänvisning till föregående punkt har jag således redan packat nio flyttkartonger. Min framförhållning i dagsläget är magnifik för att inte säga oöverträfflig. (Fråga mig igen om tjugoen dagar.)
- Sist men inte minst skulle jag vilja hävda att mitt hår blivit åtminstone 2 mm längre jämfört med förra veckan. Snaaaart kan jag nog ha en tofs. (Yeah right!?)
Kort och gott. Livet är fint men håret kunde varit längre.
måndag 8 april 2013
Vill man va fin får man lida pin!
Sååå kära vänner, någon uppdatering i fredags blev det alltså inte. Kiddens nya morgonfasoner tar fan kolet på mig. (Jag är oförskämt bortskämd, jag vet!) Fick helt enkelt aldrig tummen ur r*va att skriva eller publicera diverse sexiga bilder på mina eftermiddagsaktiviteter under torsdagen.
However.. Lyckliga äro ni alla att jag gör't idag istället.
Jag skulle ju som sagt ge mig på att bleka gaddarna. (Letsdeal.se hade ett erbjudande som jag tänkte jag kunde unna mig att utforska lite närmare). Så vid 14 tiden (efter att min kära mor kört rally mellan Stora Höga-Götet) satte jag mig (nervös som ett ägg) på bussen ner mot Berzeliigatan och 'Elite Smile' där förvandlingen skulle ske. För några veckor sedan hade en utav mina bästa vänner (det räcker att ni känner till henne som "den med högst smärttröskel söder om Pajala") gjort samma behandling och knappt stått ut p.g.a smärtan från ilningarna (ni vet dom från helvetet) som kommit under och sedan även efter behandlingen.
Följaktligen sitter jag därför svettig och stressad på en varm 17-buss och upprepar ramsan "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", jag-klarar-det-här", "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", "jag-klarar-det-här", "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", "jag-klarar-det-här". Mental peppning, buuuhhjaaa! Med nio minuter kvar till sessionen skall dra igång kutar jag således flåsandes in på Apoteket tvärs över gatan och inhandlar Alvedon och Ipren. Slänger ett desperat och vädjande öga på biträdet samtidigt som jag frågar henne efter vatten till mina stackars piller. (Jag tänker det kan ju inte skada att poppa några i förebyggande syfte). Tre tabletter senare glider jag tillslut in på min slutdestination. Och vad blir jag varse om där? All bajnödighet (läs; nervositet) var helt i onödigt. Gick hur bra som helst! (Hur man upplever det beror helt enkelt på hur känsliga tänder man har).
Fick några brutala ilningar under den sista kvarten och sedan självklart ett ovälkommet antal under samma eftermiddag och kväll när jag kommit hem. Ilningar som gjorde att man rent instinktivt slog handen för munnen och nästan försökte dra ut tanden i ren desperation. Dagen efter kändes dock allt som vanligt och nu går jag till och med här och finular på om man skulle sig till att göra det igen?
Där ser man!
However.. Lyckliga äro ni alla att jag gör't idag istället.
Jag skulle ju som sagt ge mig på att bleka gaddarna. (Letsdeal.se hade ett erbjudande som jag tänkte jag kunde unna mig att utforska lite närmare). Så vid 14 tiden (efter att min kära mor kört rally mellan Stora Höga-Götet) satte jag mig (nervös som ett ägg) på bussen ner mot Berzeliigatan och 'Elite Smile' där förvandlingen skulle ske. För några veckor sedan hade en utav mina bästa vänner (det räcker att ni känner till henne som "den med högst smärttröskel söder om Pajala") gjort samma behandling och knappt stått ut p.g.a smärtan från ilningarna (ni vet dom från helvetet) som kommit under och sedan även efter behandlingen.
Följaktligen sitter jag därför svettig och stressad på en varm 17-buss och upprepar ramsan "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", jag-klarar-det-här", "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", "jag-klarar-det-här", "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", "jag-klarar-det-här". Mental peppning, buuuhhjaaa! Med nio minuter kvar till sessionen skall dra igång kutar jag således flåsandes in på Apoteket tvärs över gatan och inhandlar Alvedon och Ipren. Slänger ett desperat och vädjande öga på biträdet samtidigt som jag frågar henne efter vatten till mina stackars piller. (Jag tänker det kan ju inte skada att poppa några i förebyggande syfte). Tre tabletter senare glider jag tillslut in på min slutdestination. Och vad blir jag varse om där? All bajnödighet (läs; nervositet) var helt i onödigt. Gick hur bra som helst! (Hur man upplever det beror helt enkelt på hur känsliga tänder man har).
Fick några brutala ilningar under den sista kvarten och sedan självklart ett ovälkommet antal under samma eftermiddag och kväll när jag kommit hem. Ilningar som gjorde att man rent instinktivt slog handen för munnen och nästan försökte dra ut tanden i ren desperation. Dagen efter kändes dock allt som vanligt och nu går jag till och med här och finular på om man skulle sig till att göra det igen?
Där ser man!
 |
| Som taget ur en skräckfilm. Jag har kanske varit schnyggare? |
 |
| Såhär låg man i 3x20 minuter. |
 |
| The result! |
torsdag 4 april 2013
Påsken? En gigantiskt fiasko!
Sötbrödsdagarna är över, gott folk! Vår älskade son tycks ha sagt auf wiedersehen (må det snälla vara 'på återseende') till sina fantastiska (och förjäkla uppskattade) sovmorgonar. Attans! Ni förstår under det senaste halvåret (minst) har kidden schlafat gott mellan 20:30-08:30 på morgonen. Har inte tillhört ovanligheterna att jag fått gå in och väcka kotten 09:10 på morgonen, då denne inte vaknat själv. (Makalösa och magiska unge har ärvt farsans sov-kromosomer. K.a.t.s.h.i.n.g!) Men sedan sommartiden, påsksjukan och den nedkommande kindtanden drabbade vår lilla klan har jag och maken den senaste veckan (ovilligt) fått rätta in oss i (det jäkla) ledet tillsammans med majoriteten andra föräldrar vars kids (f*n i helsicke) vaknar i trakterna runt 06:30.
Well well, skam den som ger sig. Jag ska nog kunna få tillbaka kidden till att åtminstone vakna klockan 8. (Jag återkommer med resultat och metod.)
Påsken är hur som över. Jag som länge trallat på visan "i-år-ska-vi-för-första-gången-på-snart-9-år-få-njuta-av-påskens-alla-röda-dagar-tillsammans" fick snabbt äta upp varenda not jag tagit då denna helg visade sig bli en mastodont flopp. Kanske var det kiddens djupdyk i golvbrunnen som var boven till dramat eller så var det helt enkelt vår tur att få erfara en sjuk unge? (Under Lill-gangsters 14 månader här på jorden har vi nämligen varit välsignade ifrån detta sånär som på någon två-dagars-förkylning).
Vår femdagarsledighet blev helt enkelt en fängelsevistelse i vårt eget hem med ett utslaget, febrigt, förkylt, hostigt, grinigt, icke-ätande och spyende pyre. Enda positiva egentligen var väl att makarna Öijersons dvs 'vi' drog nytta utav kiddens ständiga sömn och fick till ett och annat spontant ligg mitt på blanka dagen. (Håll i hatten!)
Nu är dock kidden äntligen bättre och vardagen i Björkekärrslyan tillbaka till det normala.
I eftermiddag ska jag dock göra något jag aldrig gjort förut. Bleka tänderna. Ber en bön att jag inte ska avlida av smärta. Imorgon bjussar jag på resultatet för den som är nyfiken/intresserad.
Gör er en bra dag!
Hepårä!
Well well, skam den som ger sig. Jag ska nog kunna få tillbaka kidden till att åtminstone vakna klockan 8. (Jag återkommer med resultat och metod.)
Påsken är hur som över. Jag som länge trallat på visan "i-år-ska-vi-för-första-gången-på-snart-9-år-få-njuta-av-påskens-alla-röda-dagar-tillsammans" fick snabbt äta upp varenda not jag tagit då denna helg visade sig bli en mastodont flopp. Kanske var det kiddens djupdyk i golvbrunnen som var boven till dramat eller så var det helt enkelt vår tur att få erfara en sjuk unge? (Under Lill-gangsters 14 månader här på jorden har vi nämligen varit välsignade ifrån detta sånär som på någon två-dagars-förkylning).
Vår femdagarsledighet blev helt enkelt en fängelsevistelse i vårt eget hem med ett utslaget, febrigt, förkylt, hostigt, grinigt, icke-ätande och spyende pyre. Enda positiva egentligen var väl att makarna Öijersons dvs 'vi' drog nytta utav kiddens ständiga sömn och fick till ett och annat spontant ligg mitt på blanka dagen. (Håll i hatten!)
Nu är dock kidden äntligen bättre och vardagen i Björkekärrslyan tillbaka till det normala.
I eftermiddag ska jag dock göra något jag aldrig gjort förut. Bleka tänderna. Ber en bön att jag inte ska avlida av smärta. Imorgon bjussar jag på resultatet för den som är nyfiken/intresserad.
Gör er en bra dag!
Hepårä!
torsdag 28 mars 2013
I'm in heaven, people!
Mitt tidigare tillsynes kluriga problem (dvs mina egna toalettvanor vs. min klåfingriga vill-vara-med-överallt son) har fått sig en förbluffande lösning.
D.u.s.c.h.e.n.
Dra mig baklänges vilken makalös och smidig utväg jag funnit.
Där stog han som ett ljus i 15 minuter slickandes på duschväggarna, surplandes (liggande på alla fyra) i den nyligen rengjorda golvbrunnen (jag vet.. kan tyckas ofräscht, men jämfört med mycket annat kidden stoppar i munnen kan det närmast beskrivas som ett hälsosamt och tjänligt mellanmål) samt sedan ryckandes i duschslangen (helt ofarligt och oskyldigt).
Jag hann på denna uppskattade tid både bajsa, tvätta facet, borsta tänderna OCH kamma håret.
Nu hör ju!? Hissnande!
När jag efter 15 minuter och 12 sekunder släppte ut honom knatade kidden således i vanlig ordning till badrumsskåpet - hämtade raklödder, sköljmedel och WC-rengöring och gick snällt tillbaka in i duschen igen. Självklart fick jag (för 38:e gången idag) avlägsna hans "leksaker" ifrån hans målmedvetna nävar, men jag tar hans glädjeskutt in i duschen igen som ett gott tecken. Jag vågar härmed tro att jag och kidden har kommit till en ömsesidig understanding.
Duschen is da shit!
Hepårä!
D.u.s.c.h.e.n.
Dra mig baklänges vilken makalös och smidig utväg jag funnit.
Där stog han som ett ljus i 15 minuter slickandes på duschväggarna, surplandes (liggande på alla fyra) i den nyligen rengjorda golvbrunnen (jag vet.. kan tyckas ofräscht, men jämfört med mycket annat kidden stoppar i munnen kan det närmast beskrivas som ett hälsosamt och tjänligt mellanmål) samt sedan ryckandes i duschslangen (helt ofarligt och oskyldigt).
Jag hann på denna uppskattade tid både bajsa, tvätta facet, borsta tänderna OCH kamma håret.
Nu hör ju!? Hissnande!
När jag efter 15 minuter och 12 sekunder släppte ut honom knatade kidden således i vanlig ordning till badrumsskåpet - hämtade raklödder, sköljmedel och WC-rengöring och gick snällt tillbaka in i duschen igen. Självklart fick jag (för 38:e gången idag) avlägsna hans "leksaker" ifrån hans målmedvetna nävar, men jag tar hans glädjeskutt in i duschen igen som ett gott tecken. Jag vågar härmed tro att jag och kidden har kommit till en ömsesidig understanding.
Duschen is da shit!
Hepårä!
tisdag 26 mars 2013
Braziliansk vaxning mm.
Det är fan tuffa tider när man tillhör den skara "semi-fula-av-naturen"-människor. Ni vet dom (läs; jag) som osminkad, icke-iordninggjord, nyvaken och ostylad inte är sådär jädra schnygg för att vara (brutalt) ärlig. Vi som behöver fixa och trixa lite innan vi tar oss utanför dörren (iallafall om man inte skall riskera att skrämma slag på någon på vägen.)
(Halv)sanningen är att om inte mascara, rouge, concealer, foundation, hårblås, volymkräm, Dust-it och zilliarders rengöringskrämer fanns skulle jag nog ta-mig-fan aldrig fått ligga från första början. Iallafall inte med någon självvald liggkamrat. (Skämt å sido!) Dock ligger det faktiskt en gnutta (skamlig?) sanning i vad jag skriver.
Jag har (motvilligt) accepterat min genetiskt kassa (läs; prickiga) hy, mitt skandinaviska (läs; platta, tunna och råttfärgade) hår och mina små (läs; gris) ögon. Jag gillar mig själv ändå. Dock tackar jag ju Gud (?) att det finns hjälpmedel man kan ta till för att förhöja sin skönhet (eller kanske kamoflera sin fulhet om det ligger närmare sanningen?)
Hur som? Det kostar att ligga på topp (om det är en topp man vill ligga på såklart). I nuläget gör jag "bara" ansiktsbehandling, dock finns det diverse andra saker jag regelbundet skulle vilja göra för att förhöja må-bra-termometern lite. Ett axplock?
Braziliansk vaxning (Halleluja va härligt det hade varit att slippa den konstanta 3-dagars-stubben som ständigt råder söder om naveln) TJOFF! -500:-/mån
Ansiktsbehandling (en nödvändighet om jag inte vill att facet skall förvandlas till en enda stor finn-krater.) POFF -700:-/6:e vecka
Naglar (Sedan dem man blivit (o)välsignad med sedan graviditeten ser ut som skrot) SE DÄR JA -500:-/mån
Ögonfransförlängning (Sedan mina Neulash-monster-långa är ett vackert minne blott efter kidden) AJJEMEN -500:-/mån
Naprapat (Sedan runtbärande-av-en-15-kilos-klump visade sig inte vara så barmhärtig för ryggen) TJOFF (igen) -800:-/mån
Fotbehandling (De där okära gravidhormonerna ställde tydligen till det även vid dom allra sydligaste breddgraderna av Fru Öijerson) TJOFF -500:-/månad
Massage (egentligen bara för att jag är så jäkla värd det) WIIII -1000:-/mån
Psykolog (Sedan man ibland tycks tappa det en gnutta eller två) JEPPS -1000:-/mån
Frisör (Sedan råttfärgat hår inte klär mig vidare bra) HALLELUJA -1200:-/8:e vecka.
Summan av kardemumman? 6200 riksdaler/månad. Jag är körd. It´s never going to happen. Mitt semi-fula (ofrivilligt utseendefixerade) liv får helt enkelt lunka på i vanlig takt. Har gått bra hittills, så jag klarar mig nog ett tag till.
(Halv)sanningen är att om inte mascara, rouge, concealer, foundation, hårblås, volymkräm, Dust-it och zilliarders rengöringskrämer fanns skulle jag nog ta-mig-fan aldrig fått ligga från första början. Iallafall inte med någon självvald liggkamrat. (Skämt å sido!) Dock ligger det faktiskt en gnutta (skamlig?) sanning i vad jag skriver.
Jag har (motvilligt) accepterat min genetiskt kassa (läs; prickiga) hy, mitt skandinaviska (läs; platta, tunna och råttfärgade) hår och mina små (läs; gris) ögon. Jag gillar mig själv ändå. Dock tackar jag ju Gud (?) att det finns hjälpmedel man kan ta till för att förhöja sin skönhet (eller kanske kamoflera sin fulhet om det ligger närmare sanningen?)
Hur som? Det kostar att ligga på topp (om det är en topp man vill ligga på såklart). I nuläget gör jag "bara" ansiktsbehandling, dock finns det diverse andra saker jag regelbundet skulle vilja göra för att förhöja må-bra-termometern lite. Ett axplock?
Braziliansk vaxning (Halleluja va härligt det hade varit att slippa den konstanta 3-dagars-stubben som ständigt råder söder om naveln) TJOFF! -500:-/mån
Ansiktsbehandling (en nödvändighet om jag inte vill att facet skall förvandlas till en enda stor finn-krater.) POFF -700:-/6:e vecka
Naglar (Sedan dem man blivit (o)välsignad med sedan graviditeten ser ut som skrot) SE DÄR JA -500:-/mån
Ögonfransförlängning (Sedan mina Neulash-monster-långa är ett vackert minne blott efter kidden) AJJEMEN -500:-/mån
Naprapat (Sedan runtbärande-av-en-15-kilos-klump visade sig inte vara så barmhärtig för ryggen) TJOFF (igen) -800:-/mån
Fotbehandling (De där okära gravidhormonerna ställde tydligen till det även vid dom allra sydligaste breddgraderna av Fru Öijerson) TJOFF -500:-/månad
Massage (egentligen bara för att jag är så jäkla värd det) WIIII -1000:-/mån
Psykolog (Sedan man ibland tycks tappa det en gnutta eller två) JEPPS -1000:-/mån
Frisör (Sedan råttfärgat hår inte klär mig vidare bra) HALLELUJA -1200:-/8:e vecka.
Summan av kardemumman? 6200 riksdaler/månad. Jag är körd. It´s never going to happen. Mitt semi-fula (ofrivilligt utseendefixerade) liv får helt enkelt lunka på i vanlig takt. Har gått bra hittills, så jag klarar mig nog ett tag till.
torsdag 21 mars 2013
Ingen vill höra din bullshit!
Jiiiihaaa!
Idag (här på bloggen) skall jag dagen till ära passa på att göra något som jag fullkomligt älskar. Något som verkligen uppfyller mig med en sådan där djup och extrem tillfredställelse att jag nästan blir (magiskt) yr. Jag skall få slänga ur mig lite skit. (I skrivande stund sitter jag nyvaken och näck men samtligt fullkomligt i extas framför min sega felkonstruerade sämst-i-hela-världen dator)
Jag vill härmed dumpa en säck med avföring på de bittra människor som finns ibland oss.
Personer som av någon anledning har lite (läs; förbannat mycket) svårt att glädja sig med andra.
Ni vet de fruntimmer och karlar som vid någon rolig händelse alltid kläcker kommentarerna som får än att undra "men-varför-sa-idioten-så?"
Individer som inte blivit välsignade med vetskapen att ibland är det faktiskt bättre att bara hålla käft.
Mänskliga varelser som försvarar sitt patetiska beteende med klyschor i krokarna "men-jag-är-ju-bara-ärlig!?"
Män och kvinnor som helt enkelt är för obegåvade för att inse att deras so called "ärlighet" egentligen ekvivalerar ren och skär elakhet.
Självklart förstår de flesta av er att mitt vrede vaknade till liv (läs; exploderade) efter (i mitt tycke) den djävulusiskt dumma kommentaren jag fick här igår. Man sitter och skriver att det beslut man tagit varit jobbigt men att man samtidigt försöker peppa sig till att tänka att man gjort rätt. Så kommer en sådan där allvetande* jävel och (av någon för mig oförklarlig anledning) skriver "Ni gjorde fel. Låt det bli en kostsam läxa! ..jada jada jada....??!" What the fuck? (*= En fåne som egentligen inte vet ett skit!)
Minns en gång på jobbet när vi köpt flygbiljetterna till vår första USA-resa. Kommentaren jag fick av en (annars väldigt kär) kollega? "Nej, det skulle ni inte gjort. Flygbiljetterna är sjukt dyra nu!"
Kommentar efter min 30cm-klippa-av-hela-håret? Du passade bättre i långt. Du ser mycket äldre ut nu.
(Seriöst?! Vad skall man göra med den informationen? För vem är den bra? Jag har ju inte direkt möjligheten att återfå håret över en natt eller i fallet ovan miralulöst få återlämna biljetterna och invänta bättre/billigare tider?!)
Nä, get a grip and catch a clue, people! Ingen vill höra era bitterfitterier so save them.
A.m.e.n.
Idag (här på bloggen) skall jag dagen till ära passa på att göra något som jag fullkomligt älskar. Något som verkligen uppfyller mig med en sådan där djup och extrem tillfredställelse att jag nästan blir (magiskt) yr. Jag skall få slänga ur mig lite skit. (I skrivande stund sitter jag nyvaken och näck men samtligt fullkomligt i extas framför min sega felkonstruerade sämst-i-hela-världen dator)
Jag vill härmed dumpa en säck med avföring på de bittra människor som finns ibland oss.
Personer som av någon anledning har lite (läs; förbannat mycket) svårt att glädja sig med andra.
Ni vet de fruntimmer och karlar som vid någon rolig händelse alltid kläcker kommentarerna som får än att undra "men-varför-sa-idioten-så?"
Individer som inte blivit välsignade med vetskapen att ibland är det faktiskt bättre att bara hålla käft.
Mänskliga varelser som försvarar sitt patetiska beteende med klyschor i krokarna "men-jag-är-ju-bara-ärlig!?"
Män och kvinnor som helt enkelt är för obegåvade för att inse att deras so called "ärlighet" egentligen ekvivalerar ren och skär elakhet.
Självklart förstår de flesta av er att mitt vrede vaknade till liv (läs; exploderade) efter (i mitt tycke) den djävulusiskt dumma kommentaren jag fick här igår. Man sitter och skriver att det beslut man tagit varit jobbigt men att man samtidigt försöker peppa sig till att tänka att man gjort rätt. Så kommer en sådan där allvetande* jävel och (av någon för mig oförklarlig anledning) skriver "Ni gjorde fel. Låt det bli en kostsam läxa! ..jada jada jada....??!" What the fuck? (*= En fåne som egentligen inte vet ett skit!)
Minns en gång på jobbet när vi köpt flygbiljetterna till vår första USA-resa. Kommentaren jag fick av en (annars väldigt kär) kollega? "Nej, det skulle ni inte gjort. Flygbiljetterna är sjukt dyra nu!"
Kommentar efter min 30cm-klippa-av-hela-håret? Du passade bättre i långt. Du ser mycket äldre ut nu.
(Seriöst?! Vad skall man göra med den informationen? För vem är den bra? Jag har ju inte direkt möjligheten att återfå håret över en natt eller i fallet ovan miralulöst få återlämna biljetterna och invänta bättre/billigare tider?!)
Nä, get a grip and catch a clue, people! Ingen vill höra era bitterfitterier so save them.
A.m.e.n.
onsdag 20 mars 2013
Första. Andra. Tredje. SÅLD!
Måndag kan ha varit en utav de längsta dagarna i mitt liv. Vid 13 tiden kom samtalet som jag intuitivt "visste" skulle komma. (Mest för att jag känner 'Murphy' och vet hur han och hans satans lag
Fan! Det är försäljningsrekord i föreningen, men någonstans hoppades/trodde (?) vi att vi kanske hade kunnat få mer vid en budgivning.
Budet var alltså precis i gränslandet mellan att vara riktigt (uppenbart) kasst och ofärskämt jäkla bra.
Hur som.. Efter viss bajnödighet beslutade vi oss för att ta det.
Kanske vi hade kunnat slå rekordet ytterligare med en tiotusing eller två? Likväl hade vi kunnat få hundratusen mindre. Kontraten skrevs på igår och nu känns det kolossalt himmelskt skönt, även om hela kroppen stundtals fullkomligt vibrerar av alla "tänk om" som florerar i min ständigt överanalytiska hjärna.
"Tänk om vi gjorde fel?" "Tänk om vi kunde fått mer" "Tänk om det finns någon magnifik dåre därute som kunde tänka sig lägga zwei Millionen?" "Tänk om ingen annan jäkel skulle varit intresserad" "Tänk om vi inte hade fått sålt den alls" Tänk om Zlatan hade sett vår annons och betalat 10 miljoner för den" Tänk om... Tänk om... Tänk om jag hade en kristallkula och kunde se in i framtiden (eller åtminstone ända fram till tisdag nästa vecka då visningarna och förhoppningsvis en ev budgivning varit färdiga). Tänk om mitt "what if"-bombarderade förstånd exploderat och fallit sönder i bitar? Va skönt det hade varit.
Ibland är jag för komplicerad, besvärlig, krånglig och villrådig för mitt eget bästa. Sån är jag.
[Lagen om alltings jävlighet] fungerar.)
Mäklaren: "- Han som la förhandsbudet på 1.910' som ni tackade nej till höjer sitt bud till 1.960'."Fan! Det är försäljningsrekord i föreningen, men någonstans hoppades/trodde (?) vi att vi kanske hade kunnat få mer vid en budgivning.
Budet var alltså precis i gränslandet mellan att vara riktigt (uppenbart) kasst och ofärskämt jäkla bra.
Hur som.. Efter viss bajnödighet beslutade vi oss för att ta det.
Kanske vi hade kunnat slå rekordet ytterligare med en tiotusing eller två? Likväl hade vi kunnat få hundratusen mindre. Kontraten skrevs på igår och nu känns det kolossalt himmelskt skönt, även om hela kroppen stundtals fullkomligt vibrerar av alla "tänk om" som florerar i min ständigt överanalytiska hjärna.
"Tänk om vi gjorde fel?" "Tänk om vi kunde fått mer" "Tänk om det finns någon magnifik dåre därute som kunde tänka sig lägga zwei Millionen?" "Tänk om ingen annan jäkel skulle varit intresserad" "Tänk om vi inte hade fått sålt den alls" Tänk om Zlatan hade sett vår annons och betalat 10 miljoner för den" Tänk om... Tänk om... Tänk om jag hade en kristallkula och kunde se in i framtiden (eller åtminstone ända fram till tisdag nästa vecka då visningarna och förhoppningsvis en ev budgivning varit färdiga). Tänk om mitt "what if"-bombarderade förstånd exploderat och fallit sönder i bitar? Va skönt det hade varit.
Ibland är jag för komplicerad, besvärlig, krånglig och villrådig för mitt eget bästa. Sån är jag.
måndag 18 mars 2013
Vi prostituerade?
I lördags gjorde jag något som verkligen fick mig att dra på smilegroparna (som jag visserligen inte blivit välsignad med att ha från första början). Anyway... Jag och tre andra tutade och körde (långt åt helsicke) för att möta upp en fjärde i dennes residens strax utanför Lilla Edet.
Gruppen (däribland jag) som (äntligen) samlades var vår dramagrupp från gymnasiet. (Dra på trissor!) Tillsammans skapade vi Nösnässkolans mest populära teater genom tiderna. 2004 var året då vi (kommande studenter) slet häcken av oss med föreställningen "Gråt inte. Ta betalt" - En komedi i bordellmiljö. Så nu 9 år senare ryckte vi äntligen tummen ur våra trånga arsle och fick till en date för att se pjäsen som vi hade lyckan att få filmad på den tiden.
Jag är inte den pryda (uppenbarligen) typen men till och med jag blev chockad över att vi överhuvudtaget fick spela upp denna (makalösa) föreställning. Då, 19 år och kaxig såg man det inte på det sättet. Men nu (zilliarders tantpoäng samt några ovälkomna rykor senare) inser man vad vår (måttligt opopulära) ultrafeministiska dramalärare insåg då. Den var grov, (i allra högsta grad) oanständig, obscen, fräck, kvinnoförnedrande med stort K och politiskt (kolossalt) inkorrekt. Samtidigt (med handen på det där jäkla hjärtat igen) uppfriskande rolig, modig, annorlunda, kreativ och mäkta bra ihopsatt.
Teatern är baserad på den svenska "Rika barn leka bäst". I stort handlar det om en grupp fruntimmer som blir uppsagda p.g.a arbetsbrist och då bestämmer sig för att starta en bordell då det uppenbarligen inte finns något annat att sysselsätta sig med.
Det var inte konstigt att vissa elever såg farsen fyra gånger (trots speltid á 90 minuter). Det uppvisades lektioner i stön, nätstrumpor, mus-i-kanten-korta kjolar, en übersnygg Eleonor iklädd svart raffset och piska samt diverse på-låtsas-utförda-parningslekar och allt därimellan.
Chockad som sagt, men jäklar va vi skrattade. Jag tror (på riktigt) att om den skulle spelas upp idag, så hade det hamnat i tidningarna. "Elever och skola hyllar bordellverksamheten i anstötligt teaterstycke". Aj aj aj! Lyckliga aro vi att så inte var fallet då.
Gruppen (däribland jag) som (äntligen) samlades var vår dramagrupp från gymnasiet. (Dra på trissor!) Tillsammans skapade vi Nösnässkolans mest populära teater genom tiderna. 2004 var året då vi (kommande studenter) slet häcken av oss med föreställningen "Gråt inte. Ta betalt" - En komedi i bordellmiljö. Så nu 9 år senare ryckte vi äntligen tummen ur våra trånga arsle och fick till en date för att se pjäsen som vi hade lyckan att få filmad på den tiden.
Jag är inte den pryda (uppenbarligen) typen men till och med jag blev chockad över att vi överhuvudtaget fick spela upp denna (makalösa) föreställning. Då, 19 år och kaxig såg man det inte på det sättet. Men nu (zilliarders tantpoäng samt några ovälkomna rykor senare) inser man vad vår (måttligt opopulära) ultrafeministiska dramalärare insåg då. Den var grov, (i allra högsta grad) oanständig, obscen, fräck, kvinnoförnedrande med stort K och politiskt (kolossalt) inkorrekt. Samtidigt (med handen på det där jäkla hjärtat igen) uppfriskande rolig, modig, annorlunda, kreativ och mäkta bra ihopsatt.
Teatern är baserad på den svenska "Rika barn leka bäst". I stort handlar det om en grupp fruntimmer som blir uppsagda p.g.a arbetsbrist och då bestämmer sig för att starta en bordell då det uppenbarligen inte finns något annat att sysselsätta sig med.
Det var inte konstigt att vissa elever såg farsen fyra gånger (trots speltid á 90 minuter). Det uppvisades lektioner i stön, nätstrumpor, mus-i-kanten-korta kjolar, en übersnygg Eleonor iklädd svart raffset och piska samt diverse på-låtsas-utförda-parningslekar och allt därimellan.
Chockad som sagt, men jäklar va vi skrattade. Jag tror (på riktigt) att om den skulle spelas upp idag, så hade det hamnat i tidningarna. "Elever och skola hyllar bordellverksamheten i anstötligt teaterstycke". Aj aj aj! Lyckliga aro vi att så inte var fallet då.
torsdag 14 mars 2013
Transvestit?
Om jag inte riskerade att misstas för en två meter (ok, 192 cm) lång transa, inte varit mammaledig (läs; inte spenderat majoriteten av dagarna i myskläder eller sportkläder) samt haft 10.000:- härliga kronor (God, I miss those times!) till överst att bara spendera på vad katten jag behagade - hade jag idag tagit med mig plonkan (hysteriskt kutat) ner på stan och inhandlat följande fantastiska varelser;
 |
| Alla ovan från Zara |
 |
| Från Mango |
måndag 11 mars 2013
Stressballe?!
Jejj! Över 10.000 sidvisningar har bloggen haft nu. Jäkligt kul! Keep it coming, people!
Jag skall snart (se så där) efter detta tidiga måndagsinlägg skona er från mitt exalterade husköpsprat under ett tag framöver. Känner att jag pratat/skrivit om det tillräckligt under den senaste tiden. Jag upplever dock i skrivande stund en viss "stressballe". Vem f*n är det som myntat det uttrycket? Undrar om det är min kära man eller mina förtjusande kollegor på jobbet? Hur som.. Jag vet inte exakt vad uttrycket betyder, men oavsett innehavandet av "balle" eller inte balle känner jag att jag lider av detta syndrom.
Jag är stressad! Inte så mycket för själva husköpet. Där har vi nu både skrivit papper och besiktigat (med positiva resultat). Spänningen, oron, hetsen och pressen ligger i vår lägenhetsförsäljning. Jag har drömt om det varje natt sedan pappren för huset skrevs på. Annonsen kom ut igår och har redan haft ca 800 visningar. (Hur många utav dessa som är våra kära vänner/vänners vänner och hur många som är potentiella spekulanter förtäljer inte historien). Tänk om ingen kommer? Tänk om man inte får sålt? Tänk om man får ett skambud som man skall behöva överväga att acceptera? Tänk om.. tänk om... tänk om..... Tänk.om.en.jävla.massa.helt.enkelt.
Känner mig jättenöjd med bilderna iallafall även om tiden som ledde fram till fotograferingen var en mindre tillfredställande historia. Fotograferingen var inplanerad vid 14-tiden i fredags. 13:55 lämnade (läs; kastade) jag över kidden till min kära mor som skulle agera barnvakt till lördagen. Att städa (läs; sanera - 25% av sakerna skulle bort) inför en mäklarfotografering med en 13-månadersbebis var något utav det mest plågsamma jag sysselsatt mig med. Jag plockade bort .... han plockade fram. Jag plockade bort .... han plockade fram. Jag plockade bort i smyyyg.... han plockade fram i smyyyg. Jag försökte göra "plocka-bortandet" till en lek .... han tyckte leken sög! Men tillslut blev det bra iallafall. För er som är nyfikna och (mot all förmodan) inte sett annonsen tidigare länkar jag till den nedan.
http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-3rum-bjorkekarr-goteborgs-kommun-stabbegatan-39-4728354
Over&out!
M.
Jag skall snart (se så där) efter detta tidiga måndagsinlägg skona er från mitt exalterade husköpsprat under ett tag framöver. Känner att jag pratat/skrivit om det tillräckligt under den senaste tiden. Jag upplever dock i skrivande stund en viss "stressballe". Vem f*n är det som myntat det uttrycket? Undrar om det är min kära man eller mina förtjusande kollegor på jobbet? Hur som.. Jag vet inte exakt vad uttrycket betyder, men oavsett innehavandet av "balle" eller inte balle känner jag att jag lider av detta syndrom.
Jag är stressad! Inte så mycket för själva husköpet. Där har vi nu både skrivit papper och besiktigat (med positiva resultat). Spänningen, oron, hetsen och pressen ligger i vår lägenhetsförsäljning. Jag har drömt om det varje natt sedan pappren för huset skrevs på. Annonsen kom ut igår och har redan haft ca 800 visningar. (Hur många utav dessa som är våra kära vänner/vänners vänner och hur många som är potentiella spekulanter förtäljer inte historien). Tänk om ingen kommer? Tänk om man inte får sålt? Tänk om man får ett skambud som man skall behöva överväga att acceptera? Tänk om.. tänk om... tänk om..... Tänk.om.en.jävla.massa.helt.enkelt.
Känner mig jättenöjd med bilderna iallafall även om tiden som ledde fram till fotograferingen var en mindre tillfredställande historia. Fotograferingen var inplanerad vid 14-tiden i fredags. 13:55 lämnade (läs; kastade) jag över kidden till min kära mor som skulle agera barnvakt till lördagen. Att städa (läs; sanera - 25% av sakerna skulle bort) inför en mäklarfotografering med en 13-månadersbebis var något utav det mest plågsamma jag sysselsatt mig med. Jag plockade bort .... han plockade fram. Jag plockade bort .... han plockade fram. Jag plockade bort i smyyyg.... han plockade fram i smyyyg. Jag försökte göra "plocka-bortandet" till en lek .... han tyckte leken sög! Men tillslut blev det bra iallafall. För er som är nyfikna och (mot all förmodan) inte sett annonsen tidigare länkar jag till den nedan.
http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-3rum-bjorkekarr-goteborgs-kommun-stabbegatan-39-4728354
Over&out!
M.
fredag 8 mars 2013
Bilder från insida hus
396 läsare/sidvisningar igår! Och redan 45 st idag. Jädrar, va kul! Nytt rekord! Mer sånt!
Efter mitt inlägg igår mailade jag mäklaren och bad honom skicka några utav bilderna från insidan (vilket han glatt gjorde). Så till alla er som är nyfikna på spektaklet bjussar jag här på en guidad tur.
(Ber om ursäkt innan att texten hamnar så fult. Kidden stönar efter käk i sängen så får låta det estetiska vara idag.)
Hallen. Det svarta på trappan skall målas vitt. (Föga förvånande!)
Taket skall målas..... v.i.t.t.
Självklart vitt tak även här.
Halleluja! Jag har blivit välsignad med en tvättstuga! Inga mer kläder (som inte går att tumla) som hänger högt och lågt.
Vardagsrummet nere. Vita väggar och annat ljusare plankgolv skall läggas. Finns världens bästa klickgolv som endast är 6 mm tjockt som man kan lägga över det gamla golvet utan att behöva fixa och trixa med trösklar och dörrar. Fantastiskt smidigt, relativt billigt och väldigt "till-och-med-jag-kan-göra-det"-enkelt.
Här flyttar mina kära kläder in.
Kiddens room.
Badrummet med det inne-fitte-skära (sorry!) golvet som vi vill göra om. Jag är egentligen en helkaklat-badrums-tjej men eftersom vi vill komma undan något billigare har vi kikat på våttapet/golv från Forbo Forshaga. Riktigt fina som inte alls är som man tänker att trökig 80-tals-våtrumstapet skall vara. Lägger med tre bilder längst ner för den som är nyfiken på hur det kan se ut.
Efter mitt inlägg igår mailade jag mäklaren och bad honom skicka några utav bilderna från insidan (vilket han glatt gjorde). Så till alla er som är nyfikna på spektaklet bjussar jag här på en guidad tur.
(Ber om ursäkt innan att texten hamnar så fult. Kidden stönar efter käk i sängen så får låta det estetiska vara idag.)
 |
| Tagen från Badrumsportalen.se |
 |
| Tagen från golvshop.se |
 |
| Tagen från golvshop.se |
torsdag 7 mars 2013
Detta är huset
Så gott folk.... Vi fick det! Dra mig baklänges! Helt galet! Det går fort när man har roligt.
Huset? En 1½-plansvilla i Stenungsund. (I know! I maj lämnar jag mitt förjäkla kära Göttlaborg.) Naken Janne a.k.a jag skall bo mitt i ett bostadsområde. (Va fan hände där?) 154 m², 3 sovrum (kan göras om till 4), nytt kök, nytt badrum. Utg.pris 2.350.000:-. Slutpis: 2.275.000:- (Vi gjorde den största ansatsen i våra liv till att ha is i magen och det lönade sig.)
Annonsen försvann i samma sekund som vi skrev på kontraktet igår, så dessvärre har jag inga inomhusbilder att stilla er nyfikenhet med. Tvärtemot tidigare förälskelse-objekt som jag och maken fått (oförstålig) fnatt på är detta huset (tillsynes) ganska färdigt att bara flytta in i. (Say whaaat?)
Självklart kan Fru Öijerson inte boa i en hydda helt utan att vitmåla alla väggar först, så det skall göras. Inte heller kan hon dvs jag acceptera ekparkettgolvet (som finns i vertenda nedrans kåk nowadays). En viss allergi råder när det kommer till detta satans (överanvända) golv. Sedan (om rätt pris inbefinner sig) skall vi göra om ett mindre badrum på ovanvåningen också. Ja, jag ska bo i ett hus med två toaletter. (Halleluja!)
Ps. Huset jag växte upp i (förövrigt världens bästa) hade nämligen endast en (jäkla poppis) toalett. Fem personer + en toalett = Vår familjs stora mötesplats. En gjorde nummer två, nästa kissade i bidén (nöden har ingen lag), den tredje klämde finnar, fjärde duschade och den sista tvättade håret i badkaret (självklart samtidigt skrikandes att den i duschen skulle skynda sig så att den arma stackaren i badkaret kunde få något varmvatten). Fabulöst! Välkommen.hem.till.familjen.Larsson.1995.
Hur som.. Besiktning skall göras (imorgon) och vår lägenhet skall säljas inom sex veckor. Så trots att kontraktet är påskrivet är allt inte helt klart ännu. Naturligtvis hyser vi (köpglada Öijersons) gott hopp om att besiktningen inte skall påvisa några större brister och att vi får vad vi önskar för vår bebis (läs; [för guds skull] lägenhet). Håll tummarna!
Huset? En 1½-plansvilla i Stenungsund. (I know! I maj lämnar jag mitt förjäkla kära Göttlaborg.) Naken Janne a.k.a jag skall bo mitt i ett bostadsområde. (Va fan hände där?) 154 m², 3 sovrum (kan göras om till 4), nytt kök, nytt badrum. Utg.pris 2.350.000:-. Slutpis: 2.275.000:- (Vi gjorde den största ansatsen i våra liv till att ha is i magen och det lönade sig.)
Annonsen försvann i samma sekund som vi skrev på kontraktet igår, så dessvärre har jag inga inomhusbilder att stilla er nyfikenhet med. Tvärtemot tidigare förälskelse-objekt som jag och maken fått (oförstålig) fnatt på är detta huset (tillsynes) ganska färdigt att bara flytta in i. (Say whaaat?)
Självklart kan Fru Öijerson inte boa i en hydda helt utan att vitmåla alla väggar först, så det skall göras. Inte heller kan hon dvs jag acceptera ekparkettgolvet (som finns i vertenda nedrans kåk nowadays). En viss allergi råder när det kommer till detta satans (överanvända) golv. Sedan (om rätt pris inbefinner sig) skall vi göra om ett mindre badrum på ovanvåningen också. Ja, jag ska bo i ett hus med två toaletter. (Halleluja!)
Ps. Huset jag växte upp i (förövrigt världens bästa) hade nämligen endast en (jäkla poppis) toalett. Fem personer + en toalett = Vår familjs stora mötesplats. En gjorde nummer två, nästa kissade i bidén (nöden har ingen lag), den tredje klämde finnar, fjärde duschade och den sista tvättade håret i badkaret (självklart samtidigt skrikandes att den i duschen skulle skynda sig så att den arma stackaren i badkaret kunde få något varmvatten). Fabulöst! Välkommen.hem.till.familjen.Larsson.1995.
Hur som.. Besiktning skall göras (imorgon) och vår lägenhet skall säljas inom sex veckor. Så trots att kontraktet är påskrivet är allt inte helt klart ännu. Naturligtvis hyser vi (köpglada Öijersons) gott hopp om att besiktningen inte skall påvisa några större brister och att vi får vad vi önskar för vår bebis (läs; [för guds skull] lägenhet). Håll tummarna!
 |
| Da house from the outside! Ps. Den där häcken skall jag göda så att den växer sig 5 meter hög innan sommaren. |
tisdag 5 mars 2013
Budgivning!
Fullt ös. (Medvetslös.) Husvisning. Budgivning. Icke budgivning (fan i h*lvete vad svårt det ska va). Budgvning. Eller? Mäklare. (Hutlösa) mäklararvoden. Sälja lägenhet. Stylist. Fotograf. Banker. Lånelöfte. Förbehåll. Lagfart (idioten som uppfann dem skall hängas). Pantbrev. Handpenning. Tröttsamt. Vinst. Förlust. Förvirring. Renovera. Kostnader (Jesus vad jag saknar att få en riktig lön!). Tak. Fasader. Shoot.me.now. Husgrund (sakta börjar jag hajja). Undersökningsplikt. Besiktning. Anticimex. Försäkringsbolag. Fukt. Mögel (må det inte bo några svamp-as i det huset) Säker Vatteninstallation. Uppvärmning. Driftkostnad. Pendla. Budget. Prisstatistik. Trädgård. Parkering. Garage. Sova. Äta. Bajsa. Ligga. (Tillåt.mig.småle. Glöm det!)
Senaste. dagarna. hos. oss.
Husköp. is. a. bitch.
Ledsen för dålig (sämre än vanligt) uppdatering helt enkelt.
Är sedan igår morse ensam budgivare på ett hus. Får se hur det går.
Kössss!
M.
Senaste. dagarna. hos. oss.
Husköp. is. a. bitch.
Ledsen för dålig (sämre än vanligt) uppdatering helt enkelt.
Är sedan igår morse ensam budgivare på ett hus. Får se hur det går.
Kössss!
M.
fredag 1 mars 2013
När resursera tryter...
...gäller det att tänka utanför boxen. Om jag (mot allförmodan) skulle bli strandad på en öde (gode Gud må det isåfall även vara en väldigt het tropisk-samt-inga-äckliga-läskiga-djur) ö så önskar jag av hela mitt hjärta att jag blir detta med en Natusan babyschampoo i min Robinson-packning. Sicken universalprodukt! Ger mig f*n på att man även skulle kunna steka i korv i den.
För er som skiter gött i mitt lilla rebustips nedan. (Förstår ju att ni är en respekterad skara också) har jag varit så vänlig och bjussat med mig av ytterligare ett gott/nyttigt frukost/mellis-tips (då dessa visade sig snaskigt populära).
Färsk mango . Vaniljyougurt . Kardemumma (mald) .
Mixa allt tillsammans och njuuuut!
För er som skiter gött i mitt lilla rebustips nedan. (Förstår ju att ni är en respekterad skara också) har jag varit så vänlig och bjussat med mig av ytterligare ett gott/nyttigt frukost/mellis-tips (då dessa visade sig snaskigt populära).
Färsk mango . Vaniljyougurt . Kardemumma (mald) .
Mixa allt tillsammans och njuuuut!
torsdag 28 februari 2013
Nakna jag. Hur skall det gå?
Jag och resten av min familj (både min fabulöst självvalda samt den jag hade lyckan att födas in i) har en viss (o?)vana att ofta vandra omkring om än inte helt nakna så åtminstonne väldigt väldigt lättklädda. Tillhör inte rariteterna att jag avnjuter en middag hemma (eller hos mor med mina syskon) endast iklädd trosor. På sommarhalvåret skulle jag dessutom vilja hävda att man får vara glad om man någongång under solens strålar lyckas fånga mig med något som liknar 'kläder' på.
För er som inte förstår grejen kan jag bara tillägga att det är jäkla skönt! (Och nej, ni som börjar vandra kring tankarna huruvida vi är nudister eller inte så är fallet absolut inte så.) Bara en rejäl dos av bekvämlighet.
Hur som.. Efter 28 (barbröstade och magnifika) år har jag först nu stött på ett litet problem med detta.
I´ll spell it our for you; H.u.s i b.o.s.t.a.d.s.o.m.r.å.d.e ? ! ? ! J.a.g ? ? ? ?
Hur fan ska det gå? Jag kommer ju att bli anmäld? Insynen i de lägenheter jag bott i sedan hemifrån-mamma-flytten för snart 10 år sedan har alltid varit 'dålig' påsnudd till 'ingen'. (Naken-jackpot!) Alltså no worries där.
Tidigare (läs; fortfarande) har jag (när det är dags för husköp) främst velat bo något avskillt, just för att man på sommaren skall kunna kasta av sig kläderna och sola näck på baksidan utan minsta risk för åskådare. Eller bara en så simpel sak som att stiga upp och käka frulle bar och ofjädrad? (Fabulöst!) Dock har prioriteringslistan (efter Mini-Me) behövts omorganiseras något. Lika dålig kombo som min eftersträvade nakenhet är med tätbebyggt villaområde - lika bra kombo är det för kidden med närhet till kompisar och lekplatser.
Sicken jädra rävsax! Undra om någon i grannskapet skulle protestera om jag slog upp ett 3 meter högt plank runt just vårt hus? Kanske vore den enda rätta lösningen?
Den som lever får se.
För er som inte förstår grejen kan jag bara tillägga att det är jäkla skönt! (Och nej, ni som börjar vandra kring tankarna huruvida vi är nudister eller inte så är fallet absolut inte så.) Bara en rejäl dos av bekvämlighet.
Hur som.. Efter 28 (barbröstade och magnifika) år har jag först nu stött på ett litet problem med detta.
I´ll spell it our for you; H.u.s i b.o.s.t.a.d.s.o.m.r.å.d.e ? ! ? ! J.a.g ? ? ? ?
Hur fan ska det gå? Jag kommer ju att bli anmäld? Insynen i de lägenheter jag bott i sedan hemifrån-mamma-flytten för snart 10 år sedan har alltid varit 'dålig' påsnudd till 'ingen'. (Naken-jackpot!) Alltså no worries där.
Tidigare (läs; fortfarande) har jag (när det är dags för husköp) främst velat bo något avskillt, just för att man på sommaren skall kunna kasta av sig kläderna och sola näck på baksidan utan minsta risk för åskådare. Eller bara en så simpel sak som att stiga upp och käka frulle bar och ofjädrad? (Fabulöst!) Dock har prioriteringslistan (efter Mini-Me) behövts omorganiseras något. Lika dålig kombo som min eftersträvade nakenhet är med tätbebyggt villaområde - lika bra kombo är det för kidden med närhet till kompisar och lekplatser.
Sicken jädra rävsax! Undra om någon i grannskapet skulle protestera om jag slog upp ett 3 meter högt plank runt just vårt hus? Kanske vore den enda rätta lösningen?
Den som lever får se.
onsdag 27 februari 2013
Beroende av fanskapet
Som Johan Falk alltid säger; "Va fan?!" Så brutaldålig jag varit nu igen på att komma in hit och skriva några efterlängtade rader. (My biggest apologies!)
Är det någon som känner att de vill hänga med mig på Padd-Detox i mars? I ärlighetens (jäkla) namn känner jag att jag använder det underbara fanskapet lite väl mycket. Innan min (svårt välbehövda) sockerdetox kunde jag (helt uppriktigt) inte tänka mig att gå en enda hel dag utan minsta tillstymmelse till snask. (Absurt, men sant.) Och här är jag nu igen. Tanken på att behöva 'genomlida' 24 o-så-plågande timmar utan något som helst ljuvligt p.p.p (pill.på.paddan)? Fullkomligt omöjligt!
(Ps. För er som ännu inte hajjat? Padda = iPad)
Denna vackra (satans) uppfinning som ligger så behagligt perfekt mot ditt lår eller bröst (vid horisontell ställning). Minst en gång i timman (ok halvtimman) åker den vita skönheten fram under de dagar jag och kidden spenderar härhemma. Lite Hemnet, Google (finns ju så mycket intressant att söka efter), Fejjan, diverse klädsidor, Tradera, bättre och sämre bloggar, Hemnet, Hemnet, Hemnet, Fejjan, Hotmail, Tradera, mer kläder, inredning, Google, Instagram och så självklart lite mer Hemnet.
Jag är sjuk (eller kanske bara stundtals väldigt uttråkad). Något drastiskt måste hur som göras. Vart fan är våren? Energin är ju inte direkt på topp efter fem månader av grått, trist, kallt och snö. Sätter mitt naiva hopp till 1 mars. Då jäklar ska jag ta tag i mig själv. Sicken kolossal kraftansträngning som kommer krävas. Behöver kort och gott idag och imorgon (padd.pillande.dagar) för att förbereda mig rent mentalt.
Wish me luck!
Over and out. /M.
Är det någon som känner att de vill hänga med mig på Padd-Detox i mars? I ärlighetens (jäkla) namn känner jag att jag använder det underbara fanskapet lite väl mycket. Innan min (svårt välbehövda) sockerdetox kunde jag (helt uppriktigt) inte tänka mig att gå en enda hel dag utan minsta tillstymmelse till snask. (Absurt, men sant.) Och här är jag nu igen. Tanken på att behöva 'genomlida' 24 o-så-plågande timmar utan något som helst ljuvligt p.p.p (pill.på.paddan)? Fullkomligt omöjligt!
(Ps. För er som ännu inte hajjat? Padda = iPad)
Denna vackra (satans) uppfinning som ligger så behagligt perfekt mot ditt lår eller bröst (vid horisontell ställning). Minst en gång i timman (ok halvtimman) åker den vita skönheten fram under de dagar jag och kidden spenderar härhemma. Lite Hemnet, Google (finns ju så mycket intressant att söka efter), Fejjan, diverse klädsidor, Tradera, bättre och sämre bloggar, Hemnet, Hemnet, Hemnet, Fejjan, Hotmail, Tradera, mer kläder, inredning, Google, Instagram och så självklart lite mer Hemnet.
Jag är sjuk (eller kanske bara stundtals väldigt uttråkad). Något drastiskt måste hur som göras. Vart fan är våren? Energin är ju inte direkt på topp efter fem månader av grått, trist, kallt och snö. Sätter mitt naiva hopp till 1 mars. Då jäklar ska jag ta tag i mig själv. Sicken kolossal kraftansträngning som kommer krävas. Behöver kort och gott idag och imorgon (padd.pillande.dagar) för att förbereda mig rent mentalt.
Wish me luck!
Over and out. /M.
torsdag 21 februari 2013
Sugen på något gott? Ät detta!
Jag tror att jag dagen till ära glatt spinner vidare på gårdagens populära bloggtema "heta tips". Jag vill först göra klart för eder alla att jag aldrig ätit en grönsak eller ett salladsblad (vilka vi alla vet är avsedda för marsvin och kaniner) i hela mitt 28-åriga liv (helt sant!). Jag kan därför förstå att en viss skeptism råder över era nunor när Fru Öijerson nu skall ge sig ut på darriga spiror och ge 'kosttips'. Det skall dock tilläggas som ett försynt litet 'p.s' att jag är en kaloriräknare av rang (mitt förträffliga sifferminne kan närmast beskrivas som ett autistiskt särdrag). Inte alltid positivt, bara menat att jag (mitt med naturen onyttiga helvete) fått lära mig att kompensera mina salladssvårigheter med god förståelse för innehållet av den kära mat jag faktiskt äter. Är ni med?
Hur som.. ni som känner mig eller följt mig här har ju försått att jag efter graviditeten fick en viss "får-jag-inte-bort-dessa-19-plötsligt-påtvingade-plufsiga-gravidkilo-kreverar-jag" vilket resulterade i mitt nufunna intresse för gym och bodypump. Så med detta sagt tänker jag därför (för alla er som äro intresserade) bjuda på 3 nyttiga och jäkligt goda frukost/lunchtips bestående av våfflor, omelett och smoooooothie!
Hur som.. ni som känner mig eller följt mig här har ju försått att jag efter graviditeten fick en viss "får-jag-inte-bort-dessa-19-plötsligt-påtvingade-plufsiga-gravidkilo-kreverar-jag" vilket resulterade i mitt nufunna intresse för gym och bodypump. Så med detta sagt tänker jag därför (för alla er som äro intresserade) bjuda på 3 nyttiga och jäkligt goda frukost/lunchtips bestående av våfflor, omelett och smoooooothie!
Ingredienser våfflor (ca. 7-9 st)
4 ägg
1 dl mandelmjöl (väldigt lågt kolhydratinnehåll)
1 dl grahamsmjöl eller annat mjöl av grövre sort
1 dl fiberhavregryn
2 msk linfrö
1,5 dl matlagningsgrädde
1,5 dl mjölk (valfri fetthalt)
1 tsk salt
1-2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljpulver
Världens godaste "pizza-omelett":
4-5 skivor hackad skinka eller kalkon
5-6 champinjoner
1 fint hackad tomat
2 ägg & en skvätt matlagningsgrädde (+salt, peppar och chili)
Lite fetaost
Fryst (färsk) basilika
Smoothie a´a Madde:
1 avokado (är gott jag lovar)
1 äpple
1 urgröpt passionsfrukt
2 klementiner
1-2 dl kallt vatten
Några bitar färsk ananas
1 ägg (smakar inget men ger ett bra proteintillskott)
1-2 nävar frysta hallon
1/2 lime
Njuuut! Väldigt gott och väldigt nyttigt!
onsdag 20 februari 2013
Ett hett dejtingtips!
Welcome back!
Tänkte att det var dags att jag släpade mitt (dessvärre alldeles för platta) arsle in hit igen. Min sista rapport avgavs ju trots allt för nästan en vecka sedan. Shame on me! Lyckades dra på mig en i allra högsta grad osaknad tokförkylning på söndagen, så min obligatoriska (klappar mig själv på bröstet) "ställa-väckarklockan-en-timma-innan-kidden-vaknar-och-skriva-blogg" fick ge nödvändig vika till 60 minuters extra sömn. Sorry!
I helgen drog jag hursom med mig maken på hans första Bodypump-pass. Trots diverse semiattraktiva "jag-lämnar-jordelivet-om-jag-inte-får-vila-snart"-miner och "fy-i-helvete-vad-jobbigt-detta-är"-stön så måste jag säga att vår date var överförväntan angenäm, praktiskt taget snudd till mysig. Skulle nästan vilja gå så långt att klassificera det hela som ett jäkligt "hett dejtingtips". Kanske inget man (frivilligt) skulle vilja utsätta sig för på första dejten, men för alla er partnerhavande män/kvinnor där ute som kilat stadigt ett tag - stick iväg och prova! Det var faktiskt jäkligt kul!
Min (något vekare) hälft kämpade på (överraskande) bra måste jag säga. Kanske främst för att det (enligt honom) vore århundradets mest penisförminskande händelse om han i stort inte skulle orka samma vikter som hans dam gjorde (trots att denne a.k.a jag bodypumpat 75 ggr sen i augusti). Så, nä jag var mäkta imponerad över hans besultsamhet och kapacitet. Detta tog ju dock självklart ut sin rätt lite senare i form av (större) svårigheter att gå, stå och funktionera. Men det tror jag mannen obekymrat kan leva med sålänge hans mentala köttflöjt är i samma storlek och skick som innan vårt svettiga äventyr. Jag ger han 10 poäng!
På återseende!
M.
Tänkte att det var dags att jag släpade mitt (dessvärre alldeles för platta) arsle in hit igen. Min sista rapport avgavs ju trots allt för nästan en vecka sedan. Shame on me! Lyckades dra på mig en i allra högsta grad osaknad tokförkylning på söndagen, så min obligatoriska (klappar mig själv på bröstet) "ställa-väckarklockan-en-timma-innan-kidden-vaknar-och-skriva-blogg" fick ge nödvändig vika till 60 minuters extra sömn. Sorry!
I helgen drog jag hursom med mig maken på hans första Bodypump-pass. Trots diverse semiattraktiva "jag-lämnar-jordelivet-om-jag-inte-får-vila-snart"-miner och "fy-i-helvete-vad-jobbigt-detta-är"-stön så måste jag säga att vår date var överförväntan angenäm, praktiskt taget snudd till mysig. Skulle nästan vilja gå så långt att klassificera det hela som ett jäkligt "hett dejtingtips". Kanske inget man (frivilligt) skulle vilja utsätta sig för på första dejten, men för alla er partnerhavande män/kvinnor där ute som kilat stadigt ett tag - stick iväg och prova! Det var faktiskt jäkligt kul!
Min (något vekare) hälft kämpade på (överraskande) bra måste jag säga. Kanske främst för att det (enligt honom) vore århundradets mest penisförminskande händelse om han i stort inte skulle orka samma vikter som hans dam gjorde (trots att denne a.k.a jag bodypumpat 75 ggr sen i augusti). Så, nä jag var mäkta imponerad över hans besultsamhet och kapacitet. Detta tog ju dock självklart ut sin rätt lite senare i form av (större) svårigheter att gå, stå och funktionera. Men det tror jag mannen obekymrat kan leva med sålänge hans mentala köttflöjt är i samma storlek och skick som innan vårt svettiga äventyr. Jag ger han 10 poäng!
På återseende!
M.
torsdag 14 februari 2013
Påtvingade ligg!?
Se på fasen! Årets mest "ligg-hajpade" dag är kommen. Tillsammans med födelsedagar, midsommar/jul och nyårsaftonar är denna dag den mest ligg-påtvingade-dagen året har att erbjuda (iallafall hemma hos oss.) Jag menar hur mastodontkass känner man sig inte om man inte får till det på självaste A.l.l.a h.j.ä.r.t.a.n.s d.a.g? En ogängad Valentinsdag vore ju nästan som att spotta bonka-bäver-Guden i ansiktet. Här har det skapats en dag för kärleken och så nuppas det inte?
Nä, jag inser ju att vi måste göra vår plikt som tillsammanslevande medmänniskor idag. Trots att ett visst ligg-sug inbefann sig under gårdagen ignorerades faktiskt detta, allt till favör av dagens älskog. (Jag menar man vill ju inte riskera att förstöra dagens kärleksligg med tankar som; "- Orkar vi verkligen idag? Vi gjorde det ju igår.") Nä, det är bara att ta tjuren vid hornen. (Bokstavligt talat!)
Och påtal om nödtvungna ligg. Det största påtvingade nuppet i mitt/vårt liv; Bröllopsnatten! 14 månader av planering, förväntningar, förhoppningar, orosmoment, spänning och nervositet som plötsligt kunde släppas. Sedan en hel dag med dig som huvudperson, lägg därtill en bröllopsklänning som satt så hårt att du inte kunde andas eller äta (något alls) och tillföljd av detta kräktes när klockan slog 01:30. 'Osugen' var det årets största underdrift för att beskriva vår sinnesstämning när vi kl. 03:00 intog hotellrummet där vi skulle spendera natten. Men vad gör man inte laget? Efteråt konstaterade vi (jävligt slagna hjältar) dock att det kan ha varit vår existens absolut mest (o)fenomenala upplevelse. Vi tröstade oss däremot med att vi aldrig nånsin behöver dras med 'skammen' av att man inte låg på sin bröllopsnatt. Det ni!
Nä, jag inser ju att vi måste göra vår plikt som tillsammanslevande medmänniskor idag. Trots att ett visst ligg-sug inbefann sig under gårdagen ignorerades faktiskt detta, allt till favör av dagens älskog. (Jag menar man vill ju inte riskera att förstöra dagens kärleksligg med tankar som; "- Orkar vi verkligen idag? Vi gjorde det ju igår.") Nä, det är bara att ta tjuren vid hornen. (Bokstavligt talat!)
Och påtal om nödtvungna ligg. Det största påtvingade nuppet i mitt/vårt liv; Bröllopsnatten! 14 månader av planering, förväntningar, förhoppningar, orosmoment, spänning och nervositet som plötsligt kunde släppas. Sedan en hel dag med dig som huvudperson, lägg därtill en bröllopsklänning som satt så hårt att du inte kunde andas eller äta (något alls) och tillföljd av detta kräktes när klockan slog 01:30. 'Osugen' var det årets största underdrift för att beskriva vår sinnesstämning när vi kl. 03:00 intog hotellrummet där vi skulle spendera natten. Men vad gör man inte laget? Efteråt konstaterade vi (jävligt slagna hjältar) dock att det kan ha varit vår existens absolut mest (o)fenomenala upplevelse. Vi tröstade oss däremot med att vi aldrig nånsin behöver dras med 'skammen' av att man inte låg på sin bröllopsnatt. Det ni!
onsdag 13 februari 2013
Vill du se ut som denna dåren?
Bakgrunden till dagens (en smula färgglada) inlägg;
Jag är eller åtminstone var (innan kidden kom och jag fick lägga band på mig själv. Läs; stal min tid och gjorde min pengakassa en helvetes massa skralare) en riktig modegorilla. Har alltid älskat kläder! Har sålänge jag kan minnas spenderat majoriteten av mina surt förvärvade slantar på att utöka min redan överfulla garderob. Har aldrig varit välsignal med förmågan att kunna besöka en butik utan att komma ut med åtminstone en semifylld påse. Detsamma gäller smink och skönhetsprodukter. Eftersom jag dessutom haft problem med hyn (Jackpot!) sedan jag var 11 (jävla stort hurra!) har det alltid varit dyra 500-kronor-per-liten-minimal-flaska/burk/dosa jag inhandlat. Jag tror ni hajjar vad jag vill få fram. I klartext; Jag älskar allt som har med skiten att göra!
Men ibland måste jag ifrågasätta hur det står till rent förståndsmässigt hos de stora modehusen och tidningarna när dem exempelvis presenterar "nya och heta" makeuptrender? Tänk om man skulle ge sig ut sminkad som dåren överst bland bilderna?! Folk skulle ju på riktigt tro att man totalt tappat det! Det bästa av allt är att ELLE.se (där bilden är tagen ifrån) lyckligtvis även tillhandahåller dig en mini-guide gällande hur man lättast kan utföra denna spektakulära och läckra (?) sminkning. Aren´t we lucky? Jag menar vem skulle inte vilja se ut som fruntimren nedan? Absolut att det kan vara effektfullt på en catwalk. Men att kalla det höstens "trender"? Tillåt mig småle!
Jag är eller åtminstone var (innan kidden kom och jag fick lägga band på mig själv. Läs; stal min tid och gjorde min pengakassa en helvetes massa skralare) en riktig modegorilla. Har alltid älskat kläder! Har sålänge jag kan minnas spenderat majoriteten av mina surt förvärvade slantar på att utöka min redan överfulla garderob. Har aldrig varit välsignal med förmågan att kunna besöka en butik utan att komma ut med åtminstone en semifylld påse. Detsamma gäller smink och skönhetsprodukter. Eftersom jag dessutom haft problem med hyn (Jackpot!) sedan jag var 11 (jävla stort hurra!) har det alltid varit dyra 500-kronor-per-liten-minimal-flaska/burk/dosa jag inhandlat. Jag tror ni hajjar vad jag vill få fram. I klartext; Jag älskar allt som har med skiten att göra!
Men ibland måste jag ifrågasätta hur det står till rent förståndsmässigt hos de stora modehusen och tidningarna när dem exempelvis presenterar "nya och heta" makeuptrender? Tänk om man skulle ge sig ut sminkad som dåren överst bland bilderna?! Folk skulle ju på riktigt tro att man totalt tappat det! Det bästa av allt är att ELLE.se (där bilden är tagen ifrån) lyckligtvis även tillhandahåller dig en mini-guide gällande hur man lättast kan utföra denna spektakulära och läckra (?) sminkning. Aren´t we lucky? Jag menar vem skulle inte vilja se ut som fruntimren nedan? Absolut att det kan vara effektfullt på en catwalk. Men att kalla det höstens "trender"? Tillåt mig småle!
 |
| Elle.se |
 |
| harpersbazaar.com |
 |
| harpersbazaar.com |
 |
| glamour.com |
 |
| glamour.com |
tisdag 12 februari 2013
Är jag en kärring?
Ha'gga!
Kiddens senaste (excellent artikulerade) glosa.
Är det bara otur eller syftar ungen undermedvetet på mig?
Jag får genomföra en vidare granskning och återkomma i ärendet.
Kiddens senaste (excellent artikulerade) glosa.
Är det bara otur eller syftar ungen undermedvetet på mig?
Jag får genomföra en vidare granskning och återkomma i ärendet.
måndag 11 februari 2013
Helgens bråk
Hurra! Ett år äldre och med en stor jäkla dos mer vishet (yeah right!) rapporterar f.d. Fröken Larsson ifrån Öijersonresidenset idag. I lördags råkade jag och min bättre (?) hälft i luven på varandra. Låt mig briefa;
Förra året gjorde min make något spektakulärt (ja, kanske rent utav historiskt) som många utav er därute aldrig någonsin trodde skulle ske! Han tog... baaaa.... raaaaa... raaaaammmmm... baaaaa.. baaaaa..... baaaammmmm! (För dig som inte hängde med var det där en magnifik trumvirvel i bokstavsform. Läs det igen så skall du få se!) Hur som... (Trumvirvel) Körkort!
Ni förstår under alla våra år tillsammans (i skrivande stund har det lyckats bli 8 1/2) har det nämligen alltid varit moi (a.k.a jag) som fått "äran" att köra vad vi än tagit oss för att göra. (Vill här peta in som ett litet läckert p.s att detta även inkluderar båda våra USA-roadtrips med ca 400-600 brummande mil/resa.) En parentes bara.
Efter några månader av härlig övningskörning tillsammans (däribland till BB som jag tidigare nämnt) tog således mannen min äntligen sitt (från min sida jävligt efterlängtade) körkort. Oh, what a BIG day it was! Efter denna aprildag 2012 har alltså jag ibland erhållit den djupa tillfredställelse att faktiskt bara få sitta (och dega) i passagerarsätet under våra utflykter med kärran. "Dega" = kika dagens etthundraelfte besök på Fejjan, pilla bild på Instagram eller skicka ett kärleksfullt sms till någon behövande. (M.a.o - allt detta min make fått glädjen att göra varje biltur under våra å.t.t.a. l.å.å.å.å.n.g.a å.å.å.å.r tillsammans. Något 'fanskapet' (Ps. I loove him anyway) fullkomligt måste glömt bort när han i förarsätet irriterar ihjäl sig på den arma (mobilknappande) kvinnan (jag) i baksätet. Ni vet "hon man får skicka sms till i baksätet om man vill säga något". Eller hon som "måååste va määä" så att vi hittar och navigerar oss korrekt till önskad slutdestination. Här någonstans svär jag som mest för mig själv i mitt arma (jävligt välförtjänade) medåkarsäte.
Tror som sagt att 'älsklingen' exempelvis glömt vår 10 timmars non-stop bilresa á 95 mil där han i godan ro somnade en stund eller två medan jag å andra sidan under de sista två timmarna med fullt nedvevade rutor spelade Magnus Uggla på högsta volym samtidigt som jag slog mig själv hysteriskt i nyllet (allt för att inte somna och köra av vägen). Nä! Jag vill hävda att jag åtminstone har S.E.X behagliga år tillgodo av "göra-va-fan-jag-behagar" i baksätet. Sen kan karln min komma tillbaka och då kan vi ha en ny överläggning.
Until then....
Förra året gjorde min make något spektakulärt (ja, kanske rent utav historiskt) som många utav er därute aldrig någonsin trodde skulle ske! Han tog... baaaa.... raaaaa... raaaaammmmm... baaaaa.. baaaaa..... baaaammmmm! (För dig som inte hängde med var det där en magnifik trumvirvel i bokstavsform. Läs det igen så skall du få se!) Hur som... (Trumvirvel) Körkort!
Ni förstår under alla våra år tillsammans (i skrivande stund har det lyckats bli 8 1/2) har det nämligen alltid varit moi (a.k.a jag) som fått "äran" att köra vad vi än tagit oss för att göra. (Vill här peta in som ett litet läckert p.s att detta även inkluderar båda våra USA-roadtrips med ca 400-600 brummande mil/resa.) En parentes bara.
Efter några månader av härlig övningskörning tillsammans (däribland till BB som jag tidigare nämnt) tog således mannen min äntligen sitt (från min sida jävligt efterlängtade) körkort. Oh, what a BIG day it was! Efter denna aprildag 2012 har alltså jag ibland erhållit den djupa tillfredställelse att faktiskt bara få sitta (och dega) i passagerarsätet under våra utflykter med kärran. "Dega" = kika dagens etthundraelfte besök på Fejjan, pilla bild på Instagram eller skicka ett kärleksfullt sms till någon behövande. (M.a.o - allt detta min make fått glädjen att göra varje biltur under våra å.t.t.a. l.å.å.å.å.n.g.a å.å.å.å.r tillsammans. Något 'fanskapet' (Ps. I loove him anyway) fullkomligt måste glömt bort när han i förarsätet irriterar ihjäl sig på den arma (mobilknappande) kvinnan (jag) i baksätet. Ni vet "hon man får skicka sms till i baksätet om man vill säga något". Eller hon som "måååste va määä" så att vi hittar och navigerar oss korrekt till önskad slutdestination. Här någonstans svär jag som mest för mig själv i mitt arma (jävligt välförtjänade) medåkarsäte.
Tror som sagt att 'älsklingen' exempelvis glömt vår 10 timmars non-stop bilresa á 95 mil där han i godan ro somnade en stund eller två medan jag å andra sidan under de sista två timmarna med fullt nedvevade rutor spelade Magnus Uggla på högsta volym samtidigt som jag slog mig själv hysteriskt i nyllet (allt för att inte somna och köra av vägen). Nä! Jag vill hävda att jag åtminstone har S.E.X behagliga år tillgodo av "göra-va-fan-jag-behagar" i baksätet. Sen kan karln min komma tillbaka och då kan vi ha en ny överläggning.
Until then....
fredag 8 februari 2013
Varför vågar man bara inte?
Jädrar vad jag behöver...
...en ny (hiskligt mycket mer presentabel) frilla! Varje morgon kammar jag det (oförskämt) platt för att se hur 'långt' det faktiskt hunnit bli (under det senaste dygnet villsäga). Varje dag behöver jag dock besviket erkänna för mig själv att det tamigfan inte hänt en sak. Jag ser fortfarande ut som ett mähä (i mina mått mätt).
...ett hembiträde! För Jesus vad trött jag är på den fastväxta disktrasan jag numera ständigt har i min högerhand. Kanske en anorektisk aupair från Polen skulle vara att rekommendera? Billig arbetskraft som kostar ytterst lite i uppehälle. (Skämt å sido!)
...V.Å.R! (Alla kommentarer och förklaringar är överflödiga! Ge mig bara för-i-helvete!)
...mod att ta tag och genomföra alla mina 'lysande' idéer som sporadiskt poppar upp i mitt 'brillianta' huvud. Igår fick jag (mitt överoptimistiska fån) för mig att jag och maken skulle köpa ett tvålägenhetshus och renovera för att sedan hyra ut. Fortfarande tror jag att det skulle kunna bli en lysande affär. Varför vågar man bara inte?
Samtidigt har jag också börjat smida planer på att köpa (väl utvalda/taskiga) lägenhetsettor (storleken större) och bygga om dessa till nyrenoverade tvåor för att sedan sälja sistnämnda (självklart för en peng väldigt mycket högre än inköpspriset). Genialt!
...nej, jag behöver inte. Jag tamigf*n måste stilla mitt (sedan förjäkla länge otillfredställda) shoppingbehov. Jag lämnar livet om jag blir tvungen att uthärda en enstaka "vad-för-fult-ska-jag-behöva-ta-på-mig-idag"-episod i min måttlöst bedrövliga och ouppdaterade "detta-var-nytt-och-halv-kul-2011"-garderob. Jag känner mig förtillfället som en grå musjä*el! Fuck me sideways va deppigt!
...en ny (hiskligt mycket mer presentabel) frilla! Varje morgon kammar jag det (oförskämt) platt för att se hur 'långt' det faktiskt hunnit bli (under det senaste dygnet villsäga). Varje dag behöver jag dock besviket erkänna för mig själv att det tamigfan inte hänt en sak. Jag ser fortfarande ut som ett mähä (i mina mått mätt).
...ett hembiträde! För Jesus vad trött jag är på den fastväxta disktrasan jag numera ständigt har i min högerhand. Kanske en anorektisk aupair från Polen skulle vara att rekommendera? Billig arbetskraft som kostar ytterst lite i uppehälle. (Skämt å sido!)
...V.Å.R! (Alla kommentarer och förklaringar är överflödiga! Ge mig bara för-i-helvete!)
...mod att ta tag och genomföra alla mina 'lysande' idéer som sporadiskt poppar upp i mitt 'brillianta' huvud. Igår fick jag (mitt överoptimistiska fån) för mig att jag och maken skulle köpa ett tvålägenhetshus och renovera för att sedan hyra ut. Fortfarande tror jag att det skulle kunna bli en lysande affär. Varför vågar man bara inte?
Samtidigt har jag också börjat smida planer på att köpa (väl utvalda/taskiga) lägenhetsettor (storleken större) och bygga om dessa till nyrenoverade tvåor för att sedan sälja sistnämnda (självklart för en peng väldigt mycket högre än inköpspriset). Genialt!
...nej, jag behöver inte. Jag tamigf*n måste stilla mitt (sedan förjäkla länge otillfredställda) shoppingbehov. Jag lämnar livet om jag blir tvungen att uthärda en enstaka "vad-för-fult-ska-jag-behöva-ta-på-mig-idag"-episod i min måttlöst bedrövliga och ouppdaterade "detta-var-nytt-och-halv-kul-2011"-garderob. Jag känner mig förtillfället som en grå musjä*el! Fuck me sideways va deppigt!
torsdag 7 februari 2013
Ligg-inspiration!? Någon??
Nä, nu jädrar behöver jag komma över en rejäl dos ligg-inspiration känner jag! Ibland är man ju (med handen på det där jäkla hjärtat) en smula oduglig när det kommer till att faktiskt prioritera varandra. Om sanningen ska fram har det blivit lite väl många avsnitt av vår nya TV-addiction "Person of Interest" den senaste tiden när jag och mannen haft egotid istället för diverse exotiska nakendanser i sovrummet. Känner ni igen er?
Man vet att man borde. Man vet hur oförskämt angenämt det är i stundens hetta men ändå (av någon oförklarlig anledning) har man (läs; jag) en viss (o)vana emellanåt att vara så djävulusiskt ligg-lat. Till och med våra tämjligen mest välinplanerade ligg har fått ge vika för våra många slappa stunder framför dumburken.
Så i äkta "få-upp-gängfrekvensen-till-en-mer-tilltalande-nivå-vi-är-ju-trots-allt-inte-75-år"-anda tänker jag härmed göra ett hjältemodigt djupdyk i tantsnuskdjungeln. Jag har (av en väldigt kär vän) fått låna "Fifty Shades of Gray," så nu jäklar skall undertecknad se vad detta är för en omskriven triologi-upphaussning. Rad för rad, sida upp och sida ner skall det tamigfan läsas.
'Buckle up', säger jag bara. Sen blir det åka av!
Man vet att man borde. Man vet hur oförskämt angenämt det är i stundens hetta men ändå (av någon oförklarlig anledning) har man (läs; jag) en viss (o)vana emellanåt att vara så djävulusiskt ligg-lat. Till och med våra tämjligen mest välinplanerade ligg har fått ge vika för våra många slappa stunder framför dumburken.
Så i äkta "få-upp-gängfrekvensen-till-en-mer-tilltalande-nivå-vi-är-ju-trots-allt-inte-75-år"-anda tänker jag härmed göra ett hjältemodigt djupdyk i tantsnuskdjungeln. Jag har (av en väldigt kär vän) fått låna "Fifty Shades of Gray," så nu jäklar skall undertecknad se vad detta är för en omskriven triologi-upphaussning. Rad för rad, sida upp och sida ner skall det tamigfan läsas.
'Buckle up', säger jag bara. Sen blir det åka av!
tisdag 5 februari 2013
I am ashamed!
Fan!
Det har gått upp för mig under den senaste tiden att jag blivit "en sån där" morsa. Det smärtar mig att erkänna men jag vet att det är sant. Typen av (oönskad) morsa jag syftar på denna gång? Jo, "en sån där" morsa som låter sin unge leka med (sånär som) vad som helst. Helt plötsligt klassificeras allt som omfattar "bara-han-inte-kan-sätta-den-i-halsen-och-dö" och "men-han-är-ju-så-snäll-när-han-leker-med-den" som utomordentligt lysande leksaker (läs; uppskattade barnvakter). I know! Jag har alltid hatat dessa (spån)morsor..and now a year later? Well, here I fuckin' am!
Ett målande exempel?
Häromdagen skulle jag slänga PET-flaskor.. vad ser jag ligga gömd på botten av den klibbiga öl/läsk/ciderbeklädda behållaren? Jo, vår (1500 kronors) Braun eltandborste. (Ps. Sällan skådat en mer uppskattad "leksak".) Igår fann jag dessutom min bh bland Rågruten i skafferiet, makens (använda) kalsonger under kudden i kiddens säng och förra veckan hittades elvispen i sällskap med stekspaden inne på dass. I am ashamed!
Finns dock (fortfarande) vissa undantag såklart (mobiler, kameror, iPads, fjärrkontroller och datorer) som ännu inte betecknas som lämpliga/tillåtna toys (halleluja, va skickliga vi är!). Dessa dyrbara ting kategoriseras (trots brutala påtryckningar från lillgangster) än i dag som "stay-the-hell-away"/"bort-med-dina-slabbiga-labbar"-pinaler. Ask me again in a year!
Det har gått upp för mig under den senaste tiden att jag blivit "en sån där" morsa. Det smärtar mig att erkänna men jag vet att det är sant. Typen av (oönskad) morsa jag syftar på denna gång? Jo, "en sån där" morsa som låter sin unge leka med (sånär som) vad som helst. Helt plötsligt klassificeras allt som omfattar "bara-han-inte-kan-sätta-den-i-halsen-och-dö" och "men-han-är-ju-så-snäll-när-han-leker-med-den" som utomordentligt lysande leksaker (läs; uppskattade barnvakter). I know! Jag har alltid hatat dessa (spån)morsor..and now a year later? Well, here I fuckin' am!
Ett målande exempel?
Häromdagen skulle jag slänga PET-flaskor.. vad ser jag ligga gömd på botten av den klibbiga öl/läsk/ciderbeklädda behållaren? Jo, vår (1500 kronors) Braun eltandborste. (Ps. Sällan skådat en mer uppskattad "leksak".) Igår fann jag dessutom min bh bland Rågruten i skafferiet, makens (använda) kalsonger under kudden i kiddens säng och förra veckan hittades elvispen i sällskap med stekspaden inne på dass. I am ashamed!
Finns dock (fortfarande) vissa undantag såklart (mobiler, kameror, iPads, fjärrkontroller och datorer) som ännu inte betecknas som lämpliga/tillåtna toys (halleluja, va skickliga vi är!). Dessa dyrbara ting kategoriseras (trots brutala påtryckningar från lillgangster) än i dag som "stay-the-hell-away"/"bort-med-dina-slabbiga-labbar"-pinaler. Ask me again in a year!
fredag 1 februari 2013
Förkrympta kön!?
I saw a live gorilla yesterday! Jag var på Nordic Wellness (f.d Sportlife) Ullevi och skulle prova BodyAttack (helt ok!) för första gången. Oh Jeeez!
Jag ska för säkerhetens skull inleda detta (efterlängtade) inlägg med att fastslå att jag har väldigt svårt för dessa män (beyond människoform) stora som as, skrikande, frustande, pustande, spottande, flåsande, flämtande, stonkande och stönande. Dessutom solbrända (!) eller va fan, who am I kidding? Behövs ett adjektiv långt bortom 'solbränd' för att beskriva dessa gossar. 'Förkolnade' skildrar eländet på ett mer rättvist sätt. Sen toppas det hela av dess (löjeväckande) outfit. Den mest populära? "Super-duper-långt-ner-till-midjan-jag skojar-inte"-u.r.r.i.n.g.a.t. Jag frågar mig varför dom inte bara skippar det där skrattretande lilla tygstycket och kör näck? Kan det vara för att deras förkrymta kön skulle se så befängt små ut jämfört med deras enorma kroppshyddor? (Svar; ja!)
Hur som.. jag tycker det är så fantastiskt roligt att bevittna detta makalösa skådespel. Sen (som grädde på moset) har vi ju de översminkade (please tell me why??) bruttorna som tassar runt dessa muskelberg i hopp om att dem kanske kan slänga ett litet getöga (mellan flåsen och vrålen) åt deras håll. Aaahh, när detta sker ler jag större än nånsin inombords samtidigt som jag tittar på min stackars vigselring och tackar GUUUD (eller annan högre makt) för att jag har min (halvt lönnfeta m.a.o helt perfekta) man därhemma och inte behöver delta i det pinsamma försöka-ragga-snubbe-på-gymmet-spektakel.
Jag undrar verkligen varför man sminkar upp sig när man ska träna? Ok, om man inte vill se ut som mig när jag kliver in på gymmet (ett osminkat blekt helvete oftast med håret i någon misslyckad do) men att aktivt sminka upp sig á la "smärre-glittrig party-makeup" och låta detta pryda deras redan (svårt) foundationbeklädda nunor? Tanken är väl att svettas som en gris? Girls, för fan! Bättre kan ni!
Monstermännen bryr sig inte om er iaf. (Sorry, men det är tyvärr så!) Gissningsvis skulle jag tippa på att 99/100 gorillor (syftat på storlek inte hudfärg) endast är där för dagens dos av bekräftelse och att dom uppriktigt skiter i ifrån vilket håll i klubben för inbördes beundran denna efterlängtade försäkran kommer.
Amen!
Skippa krigsmålningen damer och träna istället!
Over & out!
Jag ska för säkerhetens skull inleda detta (efterlängtade) inlägg med att fastslå att jag har väldigt svårt för dessa män (beyond människoform) stora som as, skrikande, frustande, pustande, spottande, flåsande, flämtande, stonkande och stönande. Dessutom solbrända (!) eller va fan, who am I kidding? Behövs ett adjektiv långt bortom 'solbränd' för att beskriva dessa gossar. 'Förkolnade' skildrar eländet på ett mer rättvist sätt. Sen toppas det hela av dess (löjeväckande) outfit. Den mest populära? "Super-duper-långt-ner-till-midjan-jag skojar-inte"-u.r.r.i.n.g.a.t. Jag frågar mig varför dom inte bara skippar det där skrattretande lilla tygstycket och kör näck? Kan det vara för att deras förkrymta kön skulle se så befängt små ut jämfört med deras enorma kroppshyddor? (Svar; ja!)
Hur som.. jag tycker det är så fantastiskt roligt att bevittna detta makalösa skådespel. Sen (som grädde på moset) har vi ju de översminkade (please tell me why??) bruttorna som tassar runt dessa muskelberg i hopp om att dem kanske kan slänga ett litet getöga (mellan flåsen och vrålen) åt deras håll. Aaahh, när detta sker ler jag större än nånsin inombords samtidigt som jag tittar på min stackars vigselring och tackar GUUUD (eller annan högre makt) för att jag har min (halvt lönnfeta m.a.o helt perfekta) man därhemma och inte behöver delta i det pinsamma försöka-ragga-snubbe-på-gymmet-spektakel.
Jag undrar verkligen varför man sminkar upp sig när man ska träna? Ok, om man inte vill se ut som mig när jag kliver in på gymmet (ett osminkat blekt helvete oftast med håret i någon misslyckad do) men att aktivt sminka upp sig á la "smärre-glittrig party-makeup" och låta detta pryda deras redan (svårt) foundationbeklädda nunor? Tanken är väl att svettas som en gris? Girls, för fan! Bättre kan ni!
Monstermännen bryr sig inte om er iaf. (Sorry, men det är tyvärr så!) Gissningsvis skulle jag tippa på att 99/100 gorillor (syftat på storlek inte hudfärg) endast är där för dagens dos av bekräftelse och att dom uppriktigt skiter i ifrån vilket håll i klubben för inbördes beundran denna efterlängtade försäkran kommer.
Amen!
Skippa krigsmålningen damer och träna istället!
Over & out!
tisdag 29 januari 2013
Stålar för besväret
Jag och Totte har infört ett nytt (retroaktivt) nyårslöfte! (Hyllningsropen viner!)
Vi ska bli bättre på att kräva saker. På att säga ifrån! Normalt sett (med handen på hjärtat) är jag/han/vi tamigf*n emellanåt mesigare än Gais. När vi var i USA första gången och jag fick mögligt tacobröd på restaurangen vi avnjöt (?) middagen på, krävdes en smärre kraftansträngning (bad nästan om ursäkt) då jag skickade tillbaka den svampinfekterade-bakteriehärden. (What the fuck?)
Eller när jag lämnade in min dator (på mitt eget jobb) i juni och de fortfarande i september inte hört av sig..
"-Nej, men dom har säkert så mycket att göra...och jag jobbar ju där...bla bla bla bla." Ni hör ju!?
P.U.S.S.Y ! Hade det varit en vanlig kund hade hon/han krävt kompensation upp över öronen. Så nu jäklar ska vi börja göra detsamma!
Vad som fick mig (mitt hariga mähä) att ta detta beslut var i torsdags, då jag under 2 1/2 månad ringt, skrivit, tjatat och ordnat med ett (satans) köp jag gjorde hos RUM21.se i november. (Förjävla) lång historia kort;
Beställde produkt - fick (skadad) produkt - skickade tillbaka skadad produkt - fick (efter lååång väntan) ny produkt - betalade ny produkt - fick påminnelse på fakturan till trasig produkt (?) - GICK I TAKET! - kontaktade de inkompetenta fånen - fick ändock Inkassokrav gällande samma helvete - BÖRJADE GÅ B.Ä.R.S.Ä.R.K.A.G.Å.N.G !
I 4 veckors tid (varje fredag) satt jag således och (om och om igen) förklarade för dem att jag betalat, när jag betalt, på vilken faktura jag betalat och vad som hänt. Ändock nada! Författade då ett furiöst brev där jag (halleluja!) bad om kompensation för alla mina vredesutbrott (dom orsakat). 250:- fick jag. Tog dock vårt färska nyårslöfte på större allvar än så och bad dem höja till 500:-. K.a.t.s.h.i.n.g!
Så sedan i torsdags har jag följaktligen förhandlat ner räntan på våra lån som skall läggas om samt blivit bjuden på en fraktavgift av cdon.
(Ni hör ju, I´m on fire!)
Vi ska bli bättre på att kräva saker. På att säga ifrån! Normalt sett (med handen på hjärtat) är jag/han/vi tamigf*n emellanåt mesigare än Gais. När vi var i USA första gången och jag fick mögligt tacobröd på restaurangen vi avnjöt (?) middagen på, krävdes en smärre kraftansträngning (bad nästan om ursäkt) då jag skickade tillbaka den svampinfekterade-bakteriehärden. (What the fuck?)
Eller när jag lämnade in min dator (på mitt eget jobb) i juni och de fortfarande i september inte hört av sig..
"-Nej, men dom har säkert så mycket att göra...och jag jobbar ju där...bla bla bla bla." Ni hör ju!?
P.U.S.S.Y ! Hade det varit en vanlig kund hade hon/han krävt kompensation upp över öronen. Så nu jäklar ska vi börja göra detsamma!
Vad som fick mig (mitt hariga mähä) att ta detta beslut var i torsdags, då jag under 2 1/2 månad ringt, skrivit, tjatat och ordnat med ett (satans) köp jag gjorde hos RUM21.se i november. (Förjävla) lång historia kort;
Beställde produkt - fick (skadad) produkt - skickade tillbaka skadad produkt - fick (efter lååång väntan) ny produkt - betalade ny produkt - fick påminnelse på fakturan till trasig produkt (?) - GICK I TAKET! - kontaktade de inkompetenta fånen - fick ändock Inkassokrav gällande samma helvete - BÖRJADE GÅ B.Ä.R.S.Ä.R.K.A.G.Å.N.G !
I 4 veckors tid (varje fredag) satt jag således och (om och om igen) förklarade för dem att jag betalat, när jag betalt, på vilken faktura jag betalat och vad som hänt. Ändock nada! Författade då ett furiöst brev där jag (halleluja!) bad om kompensation för alla mina vredesutbrott (dom orsakat). 250:- fick jag. Tog dock vårt färska nyårslöfte på större allvar än så och bad dem höja till 500:-. K.a.t.s.h.i.n.g!
Så sedan i torsdags har jag följaktligen förhandlat ner räntan på våra lån som skall läggas om samt blivit bjuden på en fraktavgift av cdon.
(Ni hör ju, I´m on fire!)
måndag 28 januari 2013
Besök av polisen
Välkommen tillbaka efter helgens charmanta bravader!
Min fantastiska morsa agerade barnvakt fredag-lördag så jag och karln min fick efterlängtad qualitytime alena. Det behövs tamigfan emellanåt!
Vi käkade på restaurang, moffade egenskapad fikabuffé på café, hånglade i biomörkret (samtidigt som vi gluttade på "Searching for Sugarman", Ps. sjukt bra!), gängade (i godan ro!), sov tills VI (inte kidden) vaknade, drev runt näck till långt in på eftermiddagen och syndade sedan någon tusenlapp på stan. Det mest storartade (alla ligg å sido) vi hann med att göra denna helg var dock när vi (efter 8 år av tappra försök....NOT!) gled in på Ica och (sent omsider) skaffade oss ett Ica kort. Vår egen seghet i ärendet borde f*n vara straffbart. Oavsett vart vi bott (Olskroken, Stockholm eller nuvarande boställe) har Ica alltid varit vår "huvudaffär". Trots detta har det varit lögn i fan för oss att ansöka om detta nedrans plastkort?! Men nu jäklar! Slutet av en epok är nådd, nya rabatterade och bonusfyllda tider är på ingång.
Höjdpunkten nästefter diverse parningsdanser, chokladbollar, gräddiga pastarätter och införskaffande av Icakort kom dock när maken totalt lackade ur (för er som inte känner honom är han synonym med "lugn som en filbunke") på vår satans granne som under lördagskvällen bestämde sig för att spruta eld från balkongen (mitt under århundrandets mest bonniga "folköl och dunka dunka"-fest) Det var spännande! Filbunken tillika min fantastiska (ursinniga) snubbe ringde då oväntat Konstapel Polis som kom och knackade på hos vår omåttligt opopulära intillboende. Sen blev det plötsligt en väldigt stilla och blygsam fest? (Va synd!) Mission accomplished!
Hepårä'!
Min fantastiska morsa agerade barnvakt fredag-lördag så jag och karln min fick efterlängtad qualitytime alena. Det behövs tamigfan emellanåt!
Vi käkade på restaurang, moffade egenskapad fikabuffé på café, hånglade i biomörkret (samtidigt som vi gluttade på "Searching for Sugarman", Ps. sjukt bra!), gängade (i godan ro!), sov tills VI (inte kidden) vaknade, drev runt näck till långt in på eftermiddagen och syndade sedan någon tusenlapp på stan. Det mest storartade (alla ligg å sido) vi hann med att göra denna helg var dock när vi (efter 8 år av tappra försök....NOT!) gled in på Ica och (sent omsider) skaffade oss ett Ica kort. Vår egen seghet i ärendet borde f*n vara straffbart. Oavsett vart vi bott (Olskroken, Stockholm eller nuvarande boställe) har Ica alltid varit vår "huvudaffär". Trots detta har det varit lögn i fan för oss att ansöka om detta nedrans plastkort?! Men nu jäklar! Slutet av en epok är nådd, nya rabatterade och bonusfyllda tider är på ingång.
Höjdpunkten nästefter diverse parningsdanser, chokladbollar, gräddiga pastarätter och införskaffande av Icakort kom dock när maken totalt lackade ur (för er som inte känner honom är han synonym med "lugn som en filbunke") på vår satans granne som under lördagskvällen bestämde sig för att spruta eld från balkongen (mitt under århundrandets mest bonniga "folköl och dunka dunka"-fest) Det var spännande! Filbunken tillika min fantastiska (ursinniga) snubbe ringde då oväntat Konstapel Polis som kom och knackade på hos vår omåttligt opopulära intillboende. Sen blev det plötsligt en väldigt stilla och blygsam fest? (Va synd!) Mission accomplished!
Hepårä'!
fredag 25 januari 2013
Beslutsågren!
Några väl valda tankar så här dagen till ära;
Hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus och lite mer hus. Sen var det ju åter hus, hus, hus, hus, hus, hus och hus. Ska vi lägga bud? Ska vi inte lägga bud? Ska vi lägga bud? Ska vi inte lägga bud? Är vi dumma i huvudet? Är vi inte dumma i huvudet? Är det rätt? Är det fel? Är det halvrätt? Helrätt? Semirätt? Käpprätt? Jag har till och med krona/klavat mig för att få en hint om vad vi bör/icke bör göra. M.a.o - trots bättre vetande tycks vi inte kunna släppa taget och tankarna på det där nedrans huset vi kollade på.
Jag brukar ha svårigheter att bestämma huruvida jag ska köpa en svart eller blå tröja!? En medium eller large eller om jag ska vara helt wild and crazy och ta en small?! Har jag problem med sådana bagateller kan ni ju sniffa våndan jag dras med nu när det gällerynka 2,5 miljoner.
Jag behöver tamigf*n söka vård!
Hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus och lite mer hus. Sen var det ju åter hus, hus, hus, hus, hus, hus och hus. Ska vi lägga bud? Ska vi inte lägga bud? Ska vi lägga bud? Ska vi inte lägga bud? Är vi dumma i huvudet? Är vi inte dumma i huvudet? Är det rätt? Är det fel? Är det halvrätt? Helrätt? Semirätt? Käpprätt? Jag har till och med krona/klavat mig för att få en hint om vad vi bör/icke bör göra. M.a.o - trots bättre vetande tycks vi inte kunna släppa taget och tankarna på det där nedrans huset vi kollade på.
Jag brukar ha svårigheter att bestämma huruvida jag ska köpa en svart eller blå tröja!? En medium eller large eller om jag ska vara helt wild and crazy och ta en small?! Har jag problem med sådana bagateller kan ni ju sniffa våndan jag dras med nu när det gäller
Jag behöver tamigf*n söka vård!
torsdag 24 januari 2013
Mellan benen - what´s up with that?
Att få tummen ut och ställa min klocka någon timma tidigare (än då gangster brukar slå upp sina blå ögon) på morgonen är tamigfan det bästa jag gjort. Jesus va skönt det är att sitta uppe alena utan en kid ständigt placerad mellan benen? Ibland undrar jag om han rent instinktivt vet att det är därifrån han kommit och att han kanske därför försöker krypa tillbaka upp igen? (Skämt å sido!)
Sanningen är faktiskt att "dra-i-benen-syndromet" (gärna med ett stort fett grin i nyllet) har avtagit. (Tack gode gud!) Hans nya hobby är att rycka, slita och dra i 'halsen' på alla tröjor man äger och har. Jag tänker att han kanske är missnöjd med mina blygsamma urringningar och därför önskar hjälpa morsan få mer sexappeal såhär i tärande småbarnstider? (Fan vet!?)
En av mina närmsta vänners fader gav honom det klockrena namnet "besiktningsmannen" efter de träffats. Igår höll det nästan på att bli plågsamt besvärande. Sittande (lekandes) på golvet vandrade mina tankar plötsligt iväg (hela vägen ner) till min ständiga (känns det som) tredagarsstubb (down there). Således drog jag (lite försiktigt) upp kjolen där jag satt på golvet och kikade (ytterst diskret) för att snabbt göra en närmare bedömning över hur bad situationen faktiskt var. Obehagligt fort ser jag kidden närma sig i ögonvrån (nyfiken som en örn of course) - plötsligt stående framför mig - sedan på huk - sedan (i ilfart) försökte den lilla boven ta tag i mina (väl åtsittande) trosor för att se vad som kunde gömma sig därinne. (What the fuck?) Så, det gäller som sagt att passa dom små liven. Vill ju inte att pojken ska få men för livet!
Nä, nu måste jag gå in och väcka kidden! Hungern suger i magen.
Good day to you all!
/M.
Sanningen är faktiskt att "dra-i-benen-syndromet" (gärna med ett stort fett grin i nyllet) har avtagit. (Tack gode gud!) Hans nya hobby är att rycka, slita och dra i 'halsen' på alla tröjor man äger och har. Jag tänker att han kanske är missnöjd med mina blygsamma urringningar och därför önskar hjälpa morsan få mer sexappeal såhär i tärande småbarnstider? (Fan vet!?)
En av mina närmsta vänners fader gav honom det klockrena namnet "besiktningsmannen" efter de träffats. Igår höll det nästan på att bli plågsamt besvärande. Sittande (lekandes) på golvet vandrade mina tankar plötsligt iväg (hela vägen ner) till min ständiga (känns det som) tredagarsstubb (down there). Således drog jag (lite försiktigt) upp kjolen där jag satt på golvet och kikade (ytterst diskret) för att snabbt göra en närmare bedömning över hur bad situationen faktiskt var. Obehagligt fort ser jag kidden närma sig i ögonvrån (nyfiken som en örn of course) - plötsligt stående framför mig - sedan på huk - sedan (i ilfart) försökte den lilla boven ta tag i mina (väl åtsittande) trosor för att se vad som kunde gömma sig därinne. (What the fuck?) Så, det gäller som sagt att passa dom små liven. Vill ju inte att pojken ska få men för livet!
Nä, nu måste jag gå in och väcka kidden! Hungern suger i magen.
Good day to you all!
/M.
onsdag 23 januari 2013
Husköp
Nu hade ju en (mycket välutvecklad och analytisk) hjärna kunnat tro att min (dödstråkiga) frånvaro här på bloggen kunnat bero på att vi varit i husköpartagen..... But no!
Det blev inget hus. Det blev (pussies som vi visade oss vara) inte ens en nervkittlande "släng-in-110.000-till-jag-förklarar-sen"-budgivning för vår del.
Känns fan surt måste jag erkänna för vi gillade det! ..men så visade det sig att den firma (läs; klappträ) som på det glada 70-talet byggde schabraket köpt sina huskonstruktionsfärdigheter på dåtidens 'postorder'. Översättning; Enligt tillförlitliga källor finns det ett trettiotal hus från samma byggfirma som alla dras med oändliga mängder mögel.
Så trots (en helvetes massa) kli i fingrarna valde vi att avstå. Fan! Vi som var på G! Till och med 'lagfarten' (det dyraste och mest IQ-befriade dokument i Svea Rikes historia) kändes upphetsande att få betala.
Well well, jag är ju en sån där (välsignad tönt) som tror att allt händer för en anledning, så ett hus tänkt för just oss dyker väl upp så småningom. Jag och karln min är helt enkelt vid gott mod att vi skall få tillfredställa våra häftiga och brinnande lustar att renovera ytterligare en bostad inom en snar framtid. Som det framkommit tidigare tycks vi ha någon form av (oredlig) sadistisk böjelse för just detta. Låt mig därför presentera ett typiskt förspel hos makarna Öijerson under vecka 3 och 4?
- Beskåda (och mentalt planera montering/inköp av) köksstommar, luckor, bänkskivor, kranar, vitvaror, diskbänkar, kakel, klinker och golv. Vi har (i ärlighetens namn) förflyttat oss raka vägen från IKEAs hemsida till självaste parningsakten. Men men, jag vill fortfarande hävda att huvudsaken är att man tillslut får till det - vägen dit är mindre viktig.
Så, nej anledningen till min uteblivelse är faktiskt en helt annan. Jag har knepat, knåpat och skrivit på en annan sak. Får se om det (mot all förmodan) kan leda till något? Om så - lövar jag att berätta.
Gör er nu en härlig em!
/M.
Det blev inget hus. Det blev (pussies som vi visade oss vara) inte ens en nervkittlande "släng-in-110.000-till-jag-förklarar-sen"-budgivning för vår del.
Känns fan surt måste jag erkänna för vi gillade det! ..men så visade det sig att den firma (läs; klappträ) som på det glada 70-talet byggde schabraket köpt sina huskonstruktionsfärdigheter på dåtidens 'postorder'. Översättning; Enligt tillförlitliga källor finns det ett trettiotal hus från samma byggfirma som alla dras med oändliga mängder mögel.
Så trots (en helvetes massa) kli i fingrarna valde vi att avstå. Fan! Vi som var på G! Till och med 'lagfarten' (det dyraste och mest IQ-befriade dokument i Svea Rikes historia) kändes upphetsande att få betala.
Well well, jag är ju en sån där (välsignad tönt) som tror att allt händer för en anledning, så ett hus tänkt för just oss dyker väl upp så småningom. Jag och karln min är helt enkelt vid gott mod att vi skall få tillfredställa våra häftiga och brinnande lustar att renovera ytterligare en bostad inom en snar framtid. Som det framkommit tidigare tycks vi ha någon form av (oredlig) sadistisk böjelse för just detta. Låt mig därför presentera ett typiskt förspel hos makarna Öijerson under vecka 3 och 4?
- Beskåda (och mentalt planera montering/inköp av) köksstommar, luckor, bänkskivor, kranar, vitvaror, diskbänkar, kakel, klinker och golv. Vi har (i ärlighetens namn) förflyttat oss raka vägen från IKEAs hemsida till självaste parningsakten. Men men, jag vill fortfarande hävda att huvudsaken är att man tillslut får till det - vägen dit är mindre viktig.
Så, nej anledningen till min uteblivelse är faktiskt en helt annan. Jag har knepat, knåpat och skrivit på en annan sak. Får se om det (mot all förmodan) kan leda till något? Om så - lövar jag att berätta.
Gör er nu en härlig em!
/M.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)