Vill man va fin får man lida pin!

Sååå kära vänner, någon uppdatering i fredags blev det alltså inte. Kiddens nya morgonfasoner tar fan kolet på mig. (Jag är oförskämt bortskämd, jag vet!) Fick helt enkelt aldrig tummen ur r*va att skriva eller publicera diverse sexiga bilder på mina eftermiddagsaktiviteter under torsdagen.

However.. Lyckliga äro ni alla att jag gör't idag istället.

Jag skulle ju som sagt ge mig på att bleka gaddarna. (Letsdeal.se hade ett erbjudande som jag tänkte jag kunde unna mig att utforska lite närmare). Så vid 14 tiden (efter att min kära mor kört rally mellan Stora Höga-Götet) satte jag mig (nervös som ett ägg) på bussen ner mot Berzeliigatan och 'Elite Smile' där förvandlingen skulle ske. För några veckor sedan hade en utav mina bästa vänner (det räcker att ni känner till henne som "den med högst smärttröskel söder om Pajala") gjort samma behandling och knappt stått ut p.g.a smärtan från ilningarna (ni vet dom från helvetet) som kommit under och sedan även efter behandlingen.

Följaktligen sitter jag därför svettig och stressad på en varm 17-buss och upprepar ramsan "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", jag-klarar-det-här", "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", "jag-klarar-det-här", "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", "jag-klarar-det-här". Mental peppning, buuuhhjaaa! Med nio minuter kvar till sessionen skall dra igång kutar jag således flåsandes in på Apoteket tvärs över gatan och inhandlar Alvedon och Ipren. Slänger ett desperat och vädjande öga på biträdet samtidigt som jag frågar henne efter vatten till mina stackars piller. (Jag tänker det kan ju inte skada att poppa några i förebyggande syfte). Tre tabletter senare glider jag tillslut in på min slutdestination. Och vad blir jag varse om där? All bajnödighet (läs; nervositet) var helt i onödigt. Gick hur bra som helst! (Hur man upplever det beror helt enkelt på hur känsliga tänder man har).

Fick några brutala ilningar under den sista kvarten och sedan självklart ett ovälkommet antal under samma eftermiddag och kväll när jag kommit hem. Ilningar som gjorde att man rent instinktivt slog handen för munnen och nästan försökte dra ut tanden i ren desperation. Dagen efter kändes dock allt som vanligt och nu går jag till och med här och finular på om man skulle sig till att göra det igen?

Där ser man!