En smärre chock

Lilldamen är bättre! Tack och djupt bock till alla ni som frågat och kryat-på-hälsat. Guld är ni!

Jag och min fabulösa snubbe håller i skrivande stund på att fila på framtida bara.vi.två.på.tumanhand.aktiviteter. Ni förstår, jag vet att kidden 'bara' är tre månader men ändå fullkomligt vrålar min kropp och själ efter egentid. Såväl sådana ögonblick spenderade helt alena (God bless those!) som sådana överdådiga och magiska tillbringade endast maken och jag.
Så.. redan nu (se så där ett smärre halvår i förväg) har vi börjat planera vår första hot.date.together.overnight.without.the.kiddos. Det ter sig nämligen så att vi (grymma själar) i år (26 september närmare bestämt) firar T.I.O (!) härliga år tillsammans. (Herre.j\vlar!) 10 (!!??)

Självklart vill jag såhär (6 månader och två dagar) i förskott hipp hipp hurra:a stort för oss och hela den baletten för nog är det en enastående bedrift ändå. Men så snart fyrverkerierna slocknat och fanfarerna tystnat är det något helt annat som stjäl min uppmärksamhet. Närmare bestämt det faktum att jag inser hur gammal jag blivit. Kan det vara så att jag blinkat och helt lyckats missa dom senaste 12 (tämligen händelserika) åren? (Ni förstår i mitt huvud är jag fortfarande 17 år och rynkfri)
Föreställ er den mastodonta chock som ibland dränker mig när jag ser mig själv uppifrån med två barn, man och hus. Fuck.me.sideways.va.fasen.hände?

Jag minns när jag var i krokarna kring dessa fasta och fit:ta åren (sjutton/arton) och min (då) högsta önskan var att vara tillsammans med någon. Hittade (från min sida sett) några hjälpligt goda och tänkbara kandidater (läs; offer) som jag försökte slå mina förhållande-kåta-nävar kring. (Gick föga!) Gemensamt för samtliga byten jag lyckades snärja var att dom alla hade ett (då) imponerande 3-årigt förhållande i ryggsäcken. Ni förstår T.R.E tordes vara den magiska siffran på den tiden. Alla hade haft "dom". Dom "treåriga-exklusivt-kila-stadigt-kucklena" - min dröm! (I stark kontrast till detta stod jag som knappt lyckats få den nyfunna kärleken att hålla en månad - än mindre tre år.)

Men så på nåt jäkla vänster hade jag turen att (den 26 september 2004 - dagen då jag måste blinkat ordentligt) träffa min magnifika snubbe. And what do you know? Här sitter jag nu 10 år senare med samma briljanta karl, hängtuttar, rynkor, kids i plural, lån, stripigare hår, pluffsigare lår och plattare häck.

Dra mig baklänges va fint!