Trots bedövande trötthet (ni vet den som kommer efter att man inte fått sova en enda hel natt på se så där 9 eminenta månader) tänkte jag förgylla er dag med ett inlägg. Det var ju så satans längesen! (Jag skyller på ovan nämnda kraftlöshet som fullkomligt dunkat skiten ur mig dom senaste månaderna.)
Jag befarar nämligen att jag rykt på en komplett obstinat variant av "post-two-babies-in-less-than-two-years/soon-to-be-thirty"-syndrome (med stort S!) Ni förstår under dom senaste veckorna har jag inte bara fått för mig att jag (håll i hatten) ska pierca mina stackars bröstvårtor (?) utan jag har också fått fullkomlig dille på att tatuera hela (!) högerarmen. (Japp - från A-Ö / handled till axel). Ni hör ju. Uppenbarligen (tok)kutar jag igenom en (förbannat) sträng livskris as we speak.
Sanningen är att jag velat tatuera underarmen v.ä.l.d.i.g.t l.ä.n.g.e (flera år) men tillhört den skara sjåpiga brudar som varit lite för feg och återhållsam. Rädd att det ska stå i vägen vid ett framtida jobb. Harig att det inte skulle se så passande ut när man är iklädd en balklännig (för det är jag ju så förbannat ofta?!). Ni vet.. lite sånt. Men nu - nu vill jag tala om att jag skiter i alla dom medeltida åsnor som fortfarande huserar på arbetsmarknaden här och där som inte anställer folk med lite permanent färg på kroppen. Gissningsvis är det samma fanskap som ändå finner mig svårt oattraktiv som arbetskraft p.g.a mina kids. Oviljan att arbeta tillsammans är därmed tacksamt ömsesidig. End of story!
Att pryda spenarna med titanstavar är något jag också velat göra länge men hesiterat med rädsla att inte kunna amma samt risken att förstöra dom fabulösa känselspröt som erogenzonsguden välsignat mig med. Men sedan amningen snart är avklarad (åtminstone med befintliga barn) och sedan samma amning (i mitt fall) fullkomligt pissat på det gudarna var vänliga nog att ge mig (läs; efter åtskilliga månader av dragande, slitande, sugande och bröstpumpande - n.o.t s.o. k.ä.n.s.e.l.s.p.r.ö.t.i.g.a a.n.y.m.o.r.e.) tänker jag - what have I got to loose?
Ge mig 3 månader så får vi se om jag gjort slag i saken eller slagit idiotin ur hågen.
Untill then..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar