Jag har ett problem. Eller en störning snarare? En smärre ätstörning! Eller ätstörning? En godisstörning vore nog att beskriva min åkomma mer exakt. För er som följt med bloggen ett tag kanske minns (förra julen) när jag kom på mig själv rotandes i soporna efter dom egenbakade chokladkolorna som jag slängt dagen innan enbart för att jag inte hade karaktär nog att låta dom existera i kylen. Ring a bell?
Hur som. Detta är ju min existens stora akilleshäl. Härom veckan när jag och mannen skulle "unna" oss (jepps, självklart tillhör jag även det fack av svaga unna-människor) "lite" godis kom jag efter en permission (alla som ammat vet vad jag menar) till närmsta 'Hemmakväll' mäkta stolt hembärandes på en hink (ja, en sån där stor jävel) innehållande 1,8 kg (!) godis. Det ska här tilläggas att jag verkligen försökte skrapa ihop en liten påse enbart inrymmande det allra "nödvändigaste". Gick.åt.helvete.kan.man.säga. Vet inte vad som är värst? Att jag överhuvudtaget tillät mig betala dom nätta 137:- för gottesäcken eller att den var slut efter två (jäkligt sockerstinna) dagar?
Mitt förhållande till godis är sjukt - jag vet.
Mitt problem nu tycks dock vara att min minsta avkomma inte tål när jag äter godis och choklad.
Med.andra.ord - I´m.screwed (och.vill.det.sig.illa.även.hon). Av snasket får trollet nämligen magont och utslag i nyllet. Under mina två graviditeter samt tillhörande amningsperioder (vilket totalt omräknat i tid blir nätta 3 år) har jag inte druckit alkohol. (Tänk på det karlar när ni tjuter vid graviditetens slutskede då de flesta av er behöver stå givakt inför kommande chaufförsuppdrag till BB. Era ungefär 5 vita veckor tycks förbannat fjuttigt i jämförelse med mina cirkus 34 månader! [Och då har jag "bara" två barn - finns dom som fött betydligt fler än så]).
Hur som. Mina alkoholförbud har aldrig varit särskilt jobbiga även om det kan beskrivas som allt annat än roligt att te.x medverka på jobbets personalfester utan en enda promille skvalpandes i blodet (har lyckats bli 4 spritfria sådana nu). Känns sådär hett att i nionde månaden stappla (läs; rulla) ut på dansgolvet- 83 pannor tung och dansa (läs; ragla) i 10 cm höga klackar - n.y.k.t.e.r !
Men vad gör man inte för att bjussa på ett gott skratt?
Men det här? Inget godis dom kommande 4-6 månaderna? Hur ska jag stå ut? Jag är nu inne och vacklar på tredje karamellfria dagen. Tredje? Tillåt mig småle! Min torka känns som en evighet. Jag har precis insett att detta kommer bli en tuff och hänsynslös kamp.
Sket.också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar