Bättre sent än aldrig!

Week T.E.N so far?

• Stirrat på 32 avsnitt av brudserien 'Pretty little liars'. (Jepps, det är därför jag författat ungefär/exakt/precis/se-så-där-på-en-höft n.o.l.l blogginlägg denna vecka. Likt en pilsk yngling har jag gluttat på denna (i ärlighetens namn) semireko serie i tid och otid så fort tillfälle (bra och dåliga) getts. Jag ser det dock som en högst förväntad baksmälla efter dom senaste veckorna då jag skrevat runt som en Duracell-kanin med ADHD mellan mina kids/diverse projekt/plötsliga städmanier och välkomnar därför detta fridfulla och slappa tillstånd med öppna armar. 

• Hugo (den spänstiga atleten) har kommit på konsten att klättra ur sin spjälsäng. (Satan.i.gatan!) Jag misstänker att sötebrödsdagarna med "bara-gå-in-och-dunka-kidden-i-sängen-och-vipps-så-sover-prinsen" därmed har kommit till ända. (Fuck!) Nu när vår kämpe lärt sig desertera ifrån sin härliga sovkoj misstänker jag att denne kommer göra det allt som oftast när sovningen anses oangenäm och enligt honom själv fullständigt överskattad. Sket.också!

• Varit på återbesök hos barnmorskan efter förlossningen. That´s right! Sedan allt såg bra ut har jag därmed åter mottagit åkbandet till det vilda älskogstivolit. Eller åkband? Who am I kidding? Ett 'Lilla åkhäftet' till bonka-bäver-karusellen är väl i själva verket snäppet närmre sanningen. Att ligga med e.t.t stycke barn var ju lätt avklarat. Det lyckades vi ju faktiskt med maken och jag titt som tätt. Eller 'tätt' är väl en monumental överdrift (för att vara så där snuskigt [bokstavligt talat] ärlig igen), men titt var det definitivt. Att däremot få till ett nupp med två bovar huserande i hemmet känns spontant idag som en ren omöjlighet. Iallafall i dessa spädbarnstider. Att överhuvudtaget få åtnjuta en middag tillsammans i någorlunda lugn och ro kräver såväl en kolossal kraftansträngning som en kopiös dos ren flax. Kommer högst sannolikt återkomma med utfallet vid ett senare tillfälle. 

• Sist men definitivt inte minst har jag torkat enorma mängder snor. Först ut var Hugo. Torkade näsa - spritade händer - tog i bebis. Torkade näsa - spritade händer - tog i bebis. Torkade näsa - spritade händer - tog i bebis. Detta rinnande scenario skedde inte mindre än 63 ggr/dag. (Högst förvånad att mina nävar [och Hugos plyte] fortfarande sitter kvar). Har dock aldrig trott på alcogelens välsignade egenskaper och inte blev jag omvänd efter denna vecka heller. Eländet nådde givetvis även min minsta ättling halvvägs in i veckan. Shit.motherfucker.fuck.shit (som Samantha Jones säger)!