När
jag intar butiken tillsammans med alla ruskiga och fyndkåta
fruntimmer Stenungsund, Tjörn och Orust tillsammans har att
uppbringa sprids (jävligt snabbt) en obehaglig känsla av (ren)
panik inombords. Mina skräckfyllda reflektioner cirklade i banorna;
"-H.E.L.V.E.T.E
vilka djur det finns! Det spelar ingen roll om jag så finner en
Picasso därinne för en tia. Jag måste ut N.U!". Klaustrofobin
var ett påträngande faktum.
Men
så spottade jag (tack och lov) min förstklassiga loppishora till
kamrat på andra sidan butiken. Graciöst navigerade hon sig mellan
plottriga hyllor, neurotiska tanter, vilsna gubbar, damm och porslin.
Till min överraskning började plötsligt ett lugn breda ut sig i
den sekunden tidigare förskräckta Fru Öijerson. Cirkus 3 minuter
och 34 sekunder senare befinner sig således även jag i ett skede av
totalt djureri. När vattnet är som högst står jag och fingrar
helt hysteriskt på en gammal Lisebergsbricka daterad 1995 (!!). Mitt
i mitt makalösa apande fick jag nämligen för mig att formen på
denna bricka var fullkomligt magisk och helt optimal att spraymåla
om i kopparfärg för att sedan sätta fin fint krimskrams på.
Vips
förstod jag min antikrubbade vän så himla mycket bättre.
Plötsligt var jag (in all my glory) helt öppensinnad. En fenomenal
idéspruta rent ut av! Vi grävde djupt och
fann ett syfte till varenda förlegad mackapär. När jag tenderade
att misslyckas tog min trogna bundis vid och presenterade en
enastående alternativ lösning och vice versa. Som när jag nosade upp en gammal
charmig kaffeservis (tragiskt felknullad då kopparna var för små
för såväl kaffe, te som efterrätt) kom istället min briljanta
vän med förslaget att stöpa ljus i dem. Förståndet var helt
naggat. Det lilla jag lyckades behålla räddade mig troligen från
att stega ut med hela butiken nedtryckt i en kasse.
Loppishoran
har kort och gott fått sig en entusiastisk lärling och snart skall
vi förhoppningsvis ut och apa igen. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar