Hör min bön för i helvete!

Älskar att se vad folk googlat på innan dem hamnat på min blogg. Veckans (so far) bästa?
Någon (gissningsvis) karl har knåpat ner "ska män ha morgonstå*nd" och sedan hamnat på min lilla blogg. Jag gillar't! Hoppas att han/hen/hon fann det denne letade efter. (I ärlighetensnamn är jag tveksam).

Energin är ofärskämt låg dessa dagar. Pillar och trixar med det sista inför husövertagandet som sker på torsdag. Känns helt sjukt att vi (redan?) intagit veckan vars efterlängtade händelser innebär att jag kommer lämna Götet. Väldigt vemodigt men samtidigt otroligt roligt med husflytt.

Är högst (o)glamorösa dagar som härskat här i den flyttkartongsprydda lyan dom senaste dygnen. Igår hade vi sedan tidigare i veckan planerat in en rejäl mysa-leka-käka-god-mat-och-gänga-riktigt-ordentligt-när-kidden-lagt-sig"-dag. Istället fann vi oss (mestadels) liggande på alla fyra med en torka-spy-trasa fastklistrad mellan tummen och resterande fingrar. Till följd av kiddens (högst ovälkomna) "vomeringsrace" som härjade under morgonen/dagen och senare under natten ersattes den "lyxiga välbehövda romantiska middagen" mot hastigt ihopslängda Mamma Scans köttbullar och makaroner. Någon större mängd mys och lek blev det inte heller. Istället körde vi cirkus 12 tvättmaskiner med (kräkprydda) sängkläder, snuttefiltar och annat smått och gott. Det enda vi faktiskt lyckades genomföra var ligget. Med tanke på dagens (smått osexiga) aktiviteter var jag mäkta imponerad av vår entusiastiska insats i halmen. Damn.we.are.good.

Idag undviker jag i största möjliga mån att titta ut. Vet att man inte får kommentera vädret (sedan varenda människa redan gör detta på Fejjan) men fy satan va trött jag är på helvetet. Nu ber jag en bön till vädergudarna om radikal förbättring. Har sagt det innan men tycks behöva säga det igen; HÖR.MIN.BÖN.FÖR.I.HELVETE.

Over & out!
/M.

Tack för den!

Låt mig bjussa på ett briljant exempel på något man absolut inte vill ska ske cirkus 1 vecka innan man skall till att slutföra det största köpet (hittills) i ens liv?

Att ens snurriga helvete till bankmankvinna går in i väggen och blir sjukskriven (på obestämd framtid). Sing halleluja! (Skall tilläggas som en vacker parentes att fruntimret p.g.a hennes totalt förvirrade sinnestillstånd inte gjort klart allt som behövs inför vår slutfinansiering.)

Skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde dem flyttnerviga Öijersons mer än bara 'aningen' bajsnödiga över den rådande situationen. Tryggare (NOT!) känns knappast vetskapen att fyra utav dom åtta dagarna fram till och med tillträdet av huset dessutom utgörs av helgdagar. Sing.halleluja!

Att vi dessutom nu dragits med oron att vårt golv som vi beställt från 'Bjoorn.se' skulle fastna på en strejkande DHL-terminal någonstans i södra Sverige gjorde inte saken mer munter. Ära.vare.Gud.i.höjden.att.den.virvelvinden.avblåstes.någelunda.snabbt.och.lätt.

Dessa dagar har vi helt enkelt fått smaka på Murphy, hans jävlighet och allmänt dålig timing. Dock har jag vår älskade och helt fantastiska bröllopsresa till USA i väldigt färskt minne där vi två dagar innan avfärd fortfarande inte visste om vi skulle komma iväg eller inte p.g.a vulkanutbrottet. Vi har helt enkelt dragits med värre saker än såhär (hoppas jag!) ...och USA-resan blev trots kaotisk förvirring veckorna och timmarna innan det bästa bästa bästa vi någonsin gjort.

Keep.your.fingers.crossed.

Tantpoäng och strippklubb

Det här med tantpoäng är ju något som (ofrivilligt) fullkomligt haglat över mig dom senaste åren (iallafall om man frågar mina kära vänner och kollegor).
Enda gången jag egentligen lyckats göra mig av med några pinnar var när jag fyllde 26 och firade detta (ovälkomna) åldrande genom att besöka strippklubben Wandas till klockan slog 06.00 på morgonen. Tänk er mig och min kära (manliga) kollega (som var den som stod för strippkalaset) intryckta i ett 2x2 m2 stort bås. I denna spilta fick sedan den (fasligt generade) Fru Öijerson två (enorma) silikontuttar upptryckta (läs; intryckta) i ansiktet på sig under 9 av 10 minuter. Resterande minut var nakendansösen generös (?) nog att även bjussa på lite nyrakad mutta i närheten av mitt (då förvridna) anlete. Självklart skall vi inte förglömma när jag själv (i ren och skär fasa) fick ställa mig upp och trycka upp min egen häck i min kollegas ansikte (sedan denne tidigare lurat strippan att vi var ett par). Kan va det mest obekväma jag erfarit.

Hur som.. Trots att giftemål, kid, inga-brutalfyllor-på-flera-år, husköp, djupare rynkor, åderbråck och hängtuttar numera huserar på min imponerande tantpoängslista är det alltså först i detta ögonblick jag kan erkänna att; "Jo.. men jag är nog tamigfan stans största kärring!". Why? (Jag skäms!) Förutom den skräp-tv (bara användandet av ordet 'skräp-tv' gjorde att jag kasserade ytterligare tjugo points. K.a.t.s.c.h.i.n.g!) som man per automatik fastnar framför ett dussintal gånger/dag som mammaledig har mina favoritkanaler plötsligt gått ifrån att vara TV3 och Kanal5 till fucking-jäkla-stofil-SVT1 / SVT2 (?!) Va f*n hände där?

Häromdagen (på gymmet) kom jag på mig själv se på 'Plus' (självvalt på SvtPlay) när jag hysteriskt traskade på gå-bandet och i förrgår fick jag nästan ståfräs när jag såg att Uppdrag Granskning kom klockan åtta. Inte nog med det! Mitt morgonnöje att småsnegla på 'Våra bästa år' har (omedvetet) skiftats till att sitta råklistrad framför 'Nyhersmorgon' och 'Efter tio med Malou'. För att inte tala om mitt (tidigare nämnda) nitiska intresse för 'Vem vet mest?'.

Jädrar.  Jag.är.körd.

Jag raggar på gamla gubbar!

Kollade precis på besöksstatistiken för min lilla oblyga blogg. Jag gillar att någon googlat på "få ett ligg. på födelsedagen" och sedan hamnat till min sida. H.u.r.r.a! Hoppas att (den uppenbart ogängade) stackaren fick sig ett ordentligt skjut på sin bemärkelsedag.

Över till något annat. Jag har blivit knäpp(are...än tidigare).
Jag ska briefa.

Minst en gång om dagen (vid mina dagliga promenader runt Delsjön/Skatås blir det åtminstone sju-åtta gånger) kommer jag på mig själv med att flukta på gamla gubbar. Håll.i.hatten.ni.ska.få.veta.varför.
De drabbade karlarna måste tro att det arma flickebarnet (dvs jag) har någon svårare (obotlig) form av faderskomplex. Så fort jag möter en man (i de gråhåriga trakterna) spanar (läs; RÅglor) jag lite extra;
"Hömm? Jo, men han var ju ganska "söt"!?"
"Fan, han hade vigselring (annars var han en pudding)"
"Jädrar, fanskapet hade rullator! Njää, det går bort"
"Mmm, aaaah, jooo, kanske?!"
"Jo, men han såg ju pigg och "fräsch" ut!"

Mina "spankrafter" har den senaste tiden alltså helt gått åt till gamlingar. I'm.ashamed. Dock finns det en strimma ljus i min generade tunnel. Åldringarna jag (omedvetet) så gärna betraktar är ju självklart inte till mig utan till min fantastiska mamma (som jag vet sitter och tänker "Va fan är det hon sitter och skriver, den stollen?!" när hon läser detta.) Men så är det. Inte sällan har jag behövt hejda mina väldiga impulser att gå fram och fråga om "mitt offer" är singel för att sedan erbjuda denne en blinddate med min kära mor (som jag vet skulle lyncha mig om jag gjorde detta.) Men men.. allt har sin tid.. kanske jag en (jäkla vacker) dag i framtiden får skickat iväg morsan på en hejdundrans dejt med en utav mina egenuppraggade karlar?

Den.som.lever.får.se.

Highlights under v. 15

1. Solen och avsaknaden av snön! 
2. Sedan jag och maken för 10 dagar sedan införde den numera rådande lagen om 'Varannan-dag-ligg" i Öijersondjungeln har det gängats hela 5 gånger. Full.pott.till.oss.med.andra.ord. 
3. Mitt (nya) enastående genidrag på gymmet. SVTs program "Vem vet mest?". Då hjärnan långsamt förmultnar och ruttnar (känns det som) till följd av den intellektuella understimulans som mestadels råder under en föräldraledighet har detta tv-program blivit min och mina sovande hjärncellers stora räddning. (Jag är fan riktigt duktig till och med!) Hur som.. Genidrag var det. Efter mitt bodupumppass brukar jag spendera en flåsande halvtimme-fyrtiominuter på gå-bandet och hur kan man bättre fördriva dessa svettiga minuter än med SVT-Play appen och "Vem vet mest?" visandes på mobilen? S.w.i.i.i.s.c.h! 30 minuter försvinner i ett nafs. Förena.nytta.med.ett.annars.halvtrökigt.men.ack.så.nödvändigt.nöje. Prova!
4. Hittat två nya P3-dokumentärfavoriter. 'Flodvågskatastrofen' och 'Spårvagnsolyckan i Göteborg'. För er som (liksom jag tidigare) inte fått tummen ur att fördjupa er i P3-dokumentärs fantastiska arkiv. Gör det! På med lurarna och ta en lååång promenad! 
5. Om tjugotvå dagar får jag och mina boys ytterligare 100 m2 att breda ut våra semistora stjärtar på. (Sing halleluja!) 
6. Med hänvisning till föregående punkt har jag således redan packat nio flyttkartonger. Min framförhållning i dagsläget är magnifik för att inte säga oöverträfflig. (Fråga mig igen om tjugoen dagar.)
7. Sist men inte minst skulle jag vilja hävda att mitt hår blivit åtminstone 2 mm längre jämfört med förra veckan. Snaaaart kan jag nog ha en tofs. (Yeah right!?)

Kort och gott. Livet är fint men håret kunde varit längre. 

Vill man va fin får man lida pin!

Sååå kära vänner, någon uppdatering i fredags blev det alltså inte. Kiddens nya morgonfasoner tar fan kolet på mig. (Jag är oförskämt bortskämd, jag vet!) Fick helt enkelt aldrig tummen ur r*va att skriva eller publicera diverse sexiga bilder på mina eftermiddagsaktiviteter under torsdagen.

However.. Lyckliga äro ni alla att jag gör't idag istället.

Jag skulle ju som sagt ge mig på att bleka gaddarna. (Letsdeal.se hade ett erbjudande som jag tänkte jag kunde unna mig att utforska lite närmare). Så vid 14 tiden (efter att min kära mor kört rally mellan Stora Höga-Götet) satte jag mig (nervös som ett ägg) på bussen ner mot Berzeliigatan och 'Elite Smile' där förvandlingen skulle ske. För några veckor sedan hade en utav mina bästa vänner (det räcker att ni känner till henne som "den med högst smärttröskel söder om Pajala") gjort samma behandling och knappt stått ut p.g.a smärtan från ilningarna (ni vet dom från helvetet) som kommit under och sedan även efter behandlingen.

Följaktligen sitter jag därför svettig och stressad på en varm 17-buss och upprepar ramsan "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", jag-klarar-det-här", "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", "jag-klarar-det-här", "jag-har-fött-barn-utan-bedövning", "jag-klarar-det-här". Mental peppning, buuuhhjaaa! Med nio minuter kvar till sessionen skall dra igång kutar jag således flåsandes in på Apoteket tvärs över gatan och inhandlar Alvedon och Ipren. Slänger ett desperat och vädjande öga på biträdet samtidigt som jag frågar henne efter vatten till mina stackars piller. (Jag tänker det kan ju inte skada att poppa några i förebyggande syfte). Tre tabletter senare glider jag tillslut in på min slutdestination. Och vad blir jag varse om där? All bajnödighet (läs; nervositet) var helt i onödigt. Gick hur bra som helst! (Hur man upplever det beror helt enkelt på hur känsliga tänder man har).

Fick några brutala ilningar under den sista kvarten och sedan självklart ett ovälkommet antal under samma eftermiddag och kväll när jag kommit hem. Ilningar som gjorde att man rent instinktivt slog handen för munnen och nästan försökte dra ut tanden i ren desperation. Dagen efter kändes dock allt som vanligt och nu går jag till och med här och finular på om man skulle sig till att göra det igen?

Där ser man!

Som taget ur en skräckfilm. Jag har kanske varit schnyggare?

Såhär låg man i 3x20 minuter. 

The result! 

Påsken? En gigantiskt fiasko!

Sötbrödsdagarna är över, gott folk! Vår älskade son tycks ha sagt auf wiedersehen (må det snälla vara 'på återseende') till sina fantastiska (och förjäkla uppskattade) sovmorgonar. Attans! Ni förstår under det senaste halvåret (minst) har kidden schlafat gott mellan 20:30-08:30 på morgonen. Har inte tillhört ovanligheterna att jag fått gå in och väcka kotten 09:10 på morgonen, då denne inte vaknat själv. (Makalösa och magiska unge har ärvt farsans sov-kromosomer. K.a.t.s.h.i.n.g!) Men sedan sommartiden, påsksjukan och den nedkommande kindtanden drabbade vår lilla klan har jag och maken den senaste veckan (ovilligt) fått rätta in oss i (det jäkla) ledet tillsammans med majoriteten andra föräldrar vars kids (f*n i helsicke) vaknar i trakterna runt 06:30.

Well well, skam den som ger sig. Jag ska nog kunna få tillbaka kidden till att åtminstone vakna klockan 8. (Jag återkommer med resultat och metod.)

Påsken är hur som över. Jag som länge trallat på visan "i-år-ska-vi-för-första-gången-på-snart-9-år-få-njuta-av-påskens-alla-röda-dagar-tillsammans" fick snabbt äta upp varenda not jag tagit då denna helg visade sig bli en mastodont flopp. Kanske var det kiddens djupdyk i golvbrunnen som var boven till dramat eller så var det helt enkelt vår tur att få erfara en sjuk unge? (Under Lill-gangsters 14 månader här på jorden har vi nämligen varit välsignade ifrån detta sånär som på någon två-dagars-förkylning).

Vår femdagarsledighet blev helt enkelt en fängelsevistelse i vårt eget hem med ett utslaget, febrigt, förkylt, hostigt, grinigt, icke-ätande och spyende pyre. Enda positiva egentligen var väl att makarna Öijersons dvs 'vi' drog nytta utav kiddens ständiga sömn och fick till ett och annat spontant ligg mitt på blanka dagen. (Håll i hatten!)

Nu är dock kidden äntligen bättre och vardagen i Björkekärrslyan tillbaka till det normala.
I eftermiddag ska jag dock göra något jag aldrig gjort förut. Bleka tänderna. Ber en bön att jag inte ska avlida av smärta. Imorgon bjussar jag på resultatet för den som är nyfiken/intresserad.

Gör er en bra dag!
Hepårä!