Livet deluxe

Glamourens drottning och företrädare rapporterar ifrån sitt (läs; mitt) glansfulla (läs; N.O.T at-fucking-all) näste.
(Japp, det är cirka halvlitern spy som ligger och skvalpar mellan mina behag [för 10:onde gången denna veckan]). Smakfullheten och elegansen som råder här hemma är i fullkomlig extas.
Äckligt!? - Hell yeah!
En bild man egentligen inte borde visa andra!? - Ja, jag vet. (Sorry!) Kände dock att då tiden dessa dagar tryter så får jag använda mig av den där omtalade "bilden", ni vet den som säger.mer.än.tusen.ord. för att beskriva mina (just nu mindre) lyxiga dagar hemma med kidsen.

Min fabulösa minsting och tillika magiska dotter har åkt på RS. (För alla er non-parents där ute betyder det kort och gott "ett-ettrigt-vidrigt-virus-som-huserar-i-luftvägarna-på-kidsen-och-som-man-därav-försöker-fly-som-självaste-pesten".)

Dom senaste dagarna har varit oro, hosta, H.O.S.T.A, rossligt, väsande, pipande, kämpande, vårdcentral, vårdcentral, barnakut, läkare, hosta, kräks, hosta, kräks, snor, slem och sedan hem.
Någon hjälp finns nämligen inte att få såvida hennes allmäntillstånd inte blir sämre. Stackarn' är för munter och käck. (Tack för den!)

Man tycker att det borde vara att föredra att behandla barnen så snart sjukdomen upptäcks. När barnet fortfarande är starkt och har orken. Men nej - man får helt enkelt vackert åka hem och invänta eventuellt sämre tider. Hjälpen får man först när dom små blivit så dåliga att dom inte längre orkar äta själva. Det känns väl rimligt?

Men men, som vanligt är sjukvården ett dystert mysterium för mig. Denna gången slapp jag iallafall sitta med en förvirrad läkare som googlade på min åkomma för att sedan vända sig om och fråga mig vad jag vill ha för medicin och åtgärd?! (Ja, precis det har hänt.)

Håll era tummar för vår lillstrumpa.