Att få tummen ut och ställa min klocka någon timma tidigare (än då gangster brukar slå upp sina blå ögon) på morgonen är tamigfan det bästa jag gjort. Jesus va skönt det är att sitta uppe alena utan en kid ständigt placerad mellan benen? Ibland undrar jag om han rent instinktivt vet att det är därifrån han kommit och att han kanske därför försöker krypa tillbaka upp igen? (Skämt å sido!)
Sanningen är faktiskt att "dra-i-benen-syndromet" (gärna med ett stort fett grin i nyllet) har avtagit. (Tack gode gud!) Hans nya hobby är att rycka, slita och dra i 'halsen' på alla tröjor man äger och har. Jag tänker att han kanske är missnöjd med mina blygsamma urringningar och därför önskar hjälpa morsan få mer sexappeal såhär i tärande småbarnstider? (Fan vet!?)
En av mina närmsta vänners fader gav honom det klockrena namnet "besiktningsmannen" efter de träffats. Igår höll det nästan på att bli plågsamt besvärande. Sittande (lekandes) på golvet vandrade mina tankar plötsligt iväg (hela vägen ner) till min ständiga (känns det som) tredagarsstubb (down there). Således drog jag (lite försiktigt) upp kjolen där jag satt på golvet och kikade (ytterst diskret) för att snabbt göra en närmare bedömning över hur bad situationen faktiskt var. Obehagligt fort ser jag kidden närma sig i ögonvrån (nyfiken som en örn of course) - plötsligt stående framför mig - sedan på huk - sedan (i ilfart) försökte den lilla boven ta tag i mina (väl åtsittande) trosor för att se vad som kunde gömma sig därinne. (What the fuck?) Så, det gäller som sagt att passa dom små liven. Vill ju inte att pojken ska få men för livet!
Nä, nu måste jag gå in och väcka kidden! Hungern suger i magen.
Good day to you all!
/M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar