Nu hade ju en (mycket välutvecklad och analytisk) hjärna kunnat tro att min (dödstråkiga) frånvaro här på bloggen kunnat bero på att vi varit i husköpartagen..... But no!
Det blev inget hus. Det blev (pussies som vi visade oss vara) inte ens en nervkittlande "släng-in-110.000-till-jag-förklarar-sen"-budgivning för vår del.
Känns fan surt måste jag erkänna för vi gillade det! ..men så visade det sig att den firma (läs; klappträ) som på det glada 70-talet byggde schabraket köpt sina huskonstruktionsfärdigheter på dåtidens 'postorder'. Översättning; Enligt tillförlitliga källor finns det ett trettiotal hus från samma byggfirma som alla dras med oändliga mängder mögel.
Så trots (en helvetes massa) kli i fingrarna valde vi att avstå. Fan! Vi som var på G! Till och med 'lagfarten' (det dyraste och mest IQ-befriade dokument i Svea Rikes historia) kändes upphetsande att få betala.
Well well, jag är ju en sån där (välsignad tönt) som tror att allt händer för en anledning, så ett hus tänkt för just oss dyker väl upp så småningom. Jag och karln min är helt enkelt vid gott mod att vi skall få tillfredställa våra häftiga och brinnande lustar att renovera ytterligare en bostad inom en snar framtid. Som det framkommit tidigare tycks vi ha någon form av (oredlig) sadistisk böjelse för just detta. Låt mig därför presentera ett typiskt förspel hos makarna Öijerson under vecka 3 och 4?
- Beskåda (och mentalt planera montering/inköp av) köksstommar, luckor, bänkskivor, kranar, vitvaror, diskbänkar, kakel, klinker och golv. Vi har (i ärlighetens namn) förflyttat oss raka vägen från IKEAs hemsida till självaste parningsakten. Men men, jag vill fortfarande hävda att huvudsaken är att man tillslut får till det - vägen dit är mindre viktig.
Så, nej anledningen till min uteblivelse är faktiskt en helt annan. Jag har knepat, knåpat och skrivit på en annan sak. Får se om det (mot all förmodan) kan leda till något? Om så - lövar jag att berätta.
Gör er nu en härlig em!
/M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar