Bra eller anus?

F.Ö.R.S.T.A  januari 2.0.1.3!
Fan va bra det känns att vara på rätt sida av året. Nu går det bara mot ljusare tider. Härligt!
Jag är (och har alltid varit) en riktig sucker för nyårslöften. Man skulle kunna säga att jag är en nyårslöftes-junkie! Jag lovar högt och lågt. Vitt och brett. Gärna och mycket. Ju mer jag kan klämma in de där sista sekunderna precis innan tolvslaget destu bättre.
Det blir något av en härlig (läs; nödvändig) självrannsakan. Vad är bra - vad är anus? Vad vill jag ändra på? Jag gillar't!

Förutom det stående löftet (pippa mer) har jag knepat ihop en lång fin lista även detta år. Kanske jag bjussar med mig av denna någon dag?

Men innan vi tutar och kör i full fart mot 2.0.1.3 måste man ju vinka adjö till 2012.

Jag ska vara helt ärlig. Det är inte mycket jag kommer ihåg ifrån detta år. Det är som ett dimmigt töcken.

Jag minns att jag jobbade mycket. Att jag var fet och trött. Att jag plötsligt vägde 87 kg istället för 68. Att magen skavde och klämde och var alltmänt i vägen.
     Jag minns att jag plötsligt (6 veckor förtidigt i februari) vaknade kl. 03.18 och misstog värkar för bajsnödighet. Att Totte (övnings)körde till BB. Hur jag plötsligt låg och födde barn. Jag minns att jag skrek så mycket att barnmorskan (fanskapet Elin) höll för öronen. Jag minns att jag (omedvetet) kissade på henne. (High five!)
      Jag minns att en liten blå bebis med intryckt näsa (nästan större än hela honom) kom upp på mitt bröst. Hur hela livet förändrades precis där och då. Jag minns mina plötsligt brutal-stora tits (läs; spenar). Jag minns sömnlösheten dom första månaderna - sova en timma - amma en timma - sova en timma - amma en timma (fortfarande fattar jag inte hur FAN man pallade). Jag minns första natten jag fick sova 5 (!) timmar i sträck. (Jag var i himlen - stog i köket kl 05.15 och tänkte gå på promenad för jag kände mig så jäkla pigg.)
     Jag minns den j*vla bröstpumpen jag slet i tuttarna med dag och natt efter att jag gett upp amningsskiten (mitt dåvarande smeknamn var Rosa Öijerson). Jag minns när jag i maj fick på mig mina smaljeans igen. (Halle-fuckin'-luja!)
      Jag minns kiddens första skratt. Hans första steg. Jag minns all frustration som faktiskt kommer med en ny familjemedlem. Jag minns alla gånger jag tänkt att det är sjukt att man kan älska någon så hejdlöst galet mycket. Jag minns all kärlek våra familjer och vänner gett till kidden och till oss.
     Jag minns förlamande trötthet, en jä*la massa kärlek, tokig glädje, otaliga mil med barnvagn runt Delsjön/Skatås, för mycket godis, en nufunnen kärlek till Bodypump och en helvetes massa blöjor.

Tack suddiga (dock underbara) 2012 - nu kör vi 2013!