Idag nådde jag personligen tamigfan ett nytt lågvattenmärke. Tack vare att jag kallar denna kära blogg en oblyg sådan tänker jag dela med mig av spektaklet.
F*n! Jag kom på mig själv letandes i soporna efter det godis jag tidigare under dagen slängt (sedan jag numera inte har karaktär nog att hålla tassarna borta från det när det står där och glyser på mig genom kylskåpsdörren).
Det var ingen vacker syn vill jag lova som bevittnades när jag såg mig själv från ovan, försiktigt grävandes i sopbingen för att se om dom förbannade chokladkolorna fortfaranade kunde tänkas vara intakta och i ursprungligt skick efter förmiddagen bland hushållsavfallet. Det var dom inte! Tack gode Gud för att jag slapp ta det beslutet - Att äta (och skämmas) eller inte äta!?
Till mitt försvar (även om det hjälper föga) skall det tilläggas att de faktiskt var inslagna i bakplåtspapper. I know! Va fasen hjälper det när dom asen låg bland skräpet härhemma?
Efter dagens incident följde dock en från-ovan-sänd uppenbarelse på vad jag (mitt åbäke) behöver göra.
En D.E.T.O.X ! ! !
En stor fet sådan.
Jädrar va kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar