Stålar för besväret

Jag och Totte har infört ett nytt (retroaktivt) nyårslöfte! (Hyllningsropen viner!)
Vi ska bli bättre på att kräva saker. På att säga ifrån! Normalt sett (med handen på hjärtat) är jag/han/vi tamigf*n emellanåt mesigare än Gais. När vi var i USA första gången och jag fick mögligt tacobröd på restaurangen vi avnjöt (?) middagen på, krävdes en smärre kraftansträngning (bad nästan om ursäkt) då jag skickade tillbaka den svampinfekterade-bakteriehärden. (What the fuck?)
Eller när jag lämnade in min dator (på mitt eget jobb) i juni och de fortfarande i september inte hört av sig..
"-Nej, men dom har säkert så mycket att göra...och jag jobbar ju där...bla bla bla bla." Ni hör ju!?
P.U.S.S.Y ! Hade det varit en vanlig kund hade hon/han krävt kompensation upp över öronen. Så nu jäklar ska vi börja göra detsamma!

Vad som fick mig (mitt hariga mähä) att ta detta beslut var i torsdags, då jag under 2 1/2 månad ringt, skrivit, tjatat och ordnat med ett (satans) köp jag gjorde hos RUM21.se i november. (Förjävla) lång historia kort;
Beställde produkt - fick (skadad) produkt - skickade tillbaka skadad produkt - fick (efter lååång väntan) ny produkt - betalade ny produkt - fick påminnelse på fakturan till trasig produkt (?) - GICK I TAKET! - kontaktade de inkompetenta fånen - fick ändock Inkassokrav gällande samma helvete - BÖRJADE GÅ B.Ä.R.S.Ä.R.K.A.G.Å.N.G !

I 4 veckors tid (varje fredag) satt jag således och (om och om igen) förklarade för dem att jag betalat, när jag betalt, på vilken faktura jag betalat och vad som hänt. Ändock nada! Författade då ett furiöst brev där jag (halleluja!) bad om kompensation för alla mina vredesutbrott (dom orsakat). 250:- fick jag. Tog dock vårt färska nyårslöfte på större allvar än så och bad dem höja till 500:-. K.a.t.s.h.i.n.g!

Så sedan i torsdags har jag följaktligen förhandlat ner räntan på våra lån som skall läggas om samt blivit bjuden på en fraktavgift av cdon.

(Ni hör ju, I´m on fire!)