Mitt tidigare tillsynes kluriga problem (dvs mina egna toalettvanor vs. min klåfingriga vill-vara-med-överallt son) har fått sig en förbluffande lösning.
D.u.s.c.h.e.n.
Dra mig baklänges vilken makalös och smidig utväg jag funnit.
Där stog han som ett ljus i 15 minuter slickandes på duschväggarna, surplandes (liggande på alla fyra) i den nyligen rengjorda golvbrunnen (jag vet.. kan tyckas ofräscht, men jämfört med mycket annat kidden stoppar i munnen kan det närmast beskrivas som ett hälsosamt och tjänligt mellanmål) samt sedan ryckandes i duschslangen (helt ofarligt och oskyldigt).
Jag hann på denna uppskattade tid både bajsa, tvätta facet, borsta tänderna OCH kamma håret.
Nu hör ju!? Hissnande!
När jag efter 15 minuter och 12 sekunder släppte ut honom knatade kidden således i vanlig ordning till badrumsskåpet - hämtade raklödder, sköljmedel och WC-rengöring och gick snällt tillbaka in i duschen igen. Självklart fick jag (för 38:e gången idag) avlägsna hans "leksaker" ifrån hans målmedvetna nävar, men jag tar hans glädjeskutt in i duschen igen som ett gott tecken. Jag vågar härmed tro att jag och kidden har kommit till en ömsesidig understanding.
Duschen is da shit!
Hepårä!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar