Jag har förlorat förståndet!

Jag har fått för mig att jag vill lämna sköna gröna Götet.
Jag har fått för mig att jag vill tillbaka till Tjörn igen.
Jag har fått för mig att jag knappt kan vänta.
Jag har fått för mig att det kommer bli så jäkla bra.
Jag har fått för mig att jag vill bo i hus igen.
Jag har fått för mig att en fredagkväll klädd i skinnväst och träskor vid Kodegrillen kanske skulle klä mig. (Skämt å sido!)

Jag har fått för mig att jag snart gör mig olycklig på vår 'bonniga' granne som har fest tors-sön varje eviga vecka. (Tips för hur vi kan sabotera för fanskapet mottages tacksamt! Dock undanbedes sådana som innehåller 'hundbajs', 'barnbajs' och 'surströmming' då vi redan har tänkt på dessa.)

Jag har fått för mig att stan stundtals gör mig stressad.
Jag har fått för mig att jag skulle kunna sälja min kropp för en parkeringsplats precis utanför där man bor.
- Tänk lyxen att kunna packa bilen medans kidsen är inne istället för att behöva släpa barn plus all annan jäkla sket med sig de 350 metrarna vi har till bilen.

Jag har fått för mig att jag regelrätt avlider om jag behöver bära kidden (13 klumpiga kilo) uppför/nerför dessa förbannade trappor (3:dje våningen utan hiss) en enda gång till!
- Översättning till er utan unge som inte fattar problematiken;
Det är sällan om än inte aldrig det bara är kidden man utstår att släpa på när man ska ut. Det har varit bilstolar, vagnar, insatser till vagnar, skötväskor större än Gais, filtar, snuttefiltar, (nu på vintern) jävligt tjocka filtar, kuddar, kylbagar, påsar med leksaker, väskor med våra saker, matkassar, paket till/från Posten med fucking mera, med fucking mera!

Jag har fått för mig att vi därför ska gå på husvisning nästa söndag.
Jag har fått för mig att jag är redo!

(Å herre Gud!)

Ps. För er som inte förstår what the fuss is about kan jag bara hänvisa till inlägget från den 4/7 - Hänga mig i ett träd?